mytreasures

Alla inlägg under augusti 2014

Av Marie Karlsson - 30 augusti 2014 10:27


Skrivandet har inte funkat för mig den sista tiden.

Alltså hela system fick GAME OVER.

Försökt att starta om, har tyvärr inte lyckats.

Nu har jag funnit en liten stig där jag kan kringgå kaoset.

Nu bearbetar jag allt som hänt runt mig den sista tiden.


Det har redan gått ett halvår sen du somnade in.

Hittade massa kort på dig, gråter och skrattar om varannat.

Gråter för jag saknar dig, Skratta för minnen gör att jag mår bra.

Så sjuk som du var kan vi inte vara egoistiska att behålla dig i denna värld.

Du led så fruktansvärt mycket. Ingen förtjänar att leva så.

Klart det låter hemskt när jag skriver om detta.

Hade det varit mig det handlade om hade jag önskat att det skulle gå fort.

Inte rätt av anhöriga att stå vid sidan om, kan inte göra något, bara se hur man lider.

Saknar dig så jag inte kan andas. <3


Det har varit andra saker som gjort mig så innerligt ledsen.

Tårarna tar aldrig slut.

När någon säger saker som gör så ont, får man bara en blackout.

Paniken blev som en sprinkler, tårarna flödade som en kran hade öppnat sig.

Tomheten i magen som gjorde så ont, hjärtat gick i tusen bitar.

Allt kom PÅ EN GÅNG......


Varje natt är en pina för mig. I mörkret kommer tankarna.

Då kommer min ångest och panik.

VAD GÖR JAG FÖR FEL ?


Är ju bara den jag är.

Varför duger jag inte?



Av Marie Karlsson - 26 augusti 2014 22:05


...........mina tårar tar aldrig slut........

  



Av Marie Karlsson - 26 augusti 2014 00:25


Det finns en tomhet inom mig som ingen kan fylla.


Jag ser dig varje dag, hör din röst som ett eko i skallen.

Kan fortfarande inte förstå att du inte finns hos oss längre.

Varje dag är en kamp mot saknaden.

Allt har bara gått så fort.


Mitt i tomheten är det kaos.


Jag har tagit beslutet att ta en paus från FB på obestämd tid.




Av Marie Karlsson - 23 augusti 2014 19:28


Jag har ännu en gång stått längst ut på en kant

Men när jag ska hoppa stannar tiden

Och filmen spelas upp igen

Men den stannar på samma bild

Hör du hjärtat börjar slå där inne igen

En känsla som jag glömt för längesen

Det jag såg var ögonen som till slut sa sanningen

Och någonting händer, det brinner inom mig

Tror du slutet är lyckligt

Kanske kommer vi aldrig någonsin veta

Vårat slag är här och nu

Den stora förändringen

Jag vill att frågorna ska höras av alla

Jag ber till natten så kan drömmarna falla

Jag vet i krig kan flaggor vända.


#spotify


Av Marie Karlsson - 22 augusti 2014 14:24


Ibland känns allt bara så förbannat hopplöst.

Jag vill inte mer..........


Vet att jag varit nere i en väldigt djup grop. Den gropen är tydligen lika djupt som ett höghus.

Tydligen stannar denna hiss på varje våning innan jag når toppen igen.

Så mycket motgångar jag har /haft är sjukt.

Ibland känns allt bara så ändlöst.


Det som jag prioterar mest är åren jag har levt nedtryckt.

Måste hitta tillbaka till den Marie som alltid var lycklig.

Kanske jag inte finner henne, men en del i alla fall och ovanpå det den NYA Marie.

Kommer bli en helt fantastisk människa.


Den andra prioteringen blir att starta kriget mot läkaren nere i Lund.

Fattar inte vad dom håller på med. Lotta blir bara sämre.

Nu har vi väntat snart i fem år på denna ryggoperation, nu har det tillkommit att höftkulan inte ligger som den ska. På ett sätt är jag glad att Lotta har nedsatt känsel. Kan bara tänka mig hur ont hon skulle ha med normal känsel. Finns ingen andledning att vänta mer....

Så måndag börjar min kamp med Lottas operation.


Sen blir det en förändring här hemma.

Vi blir två som bor kvar i huset. Jag och Lotta.

Detta kommer bli jobbigt i början. Men allt löser sig i slutändan.


Min sjukdom börjar ta över mer och mer för varje vecka som går känns det som.

Värken blir värre, nu har handen lagt av helt.

Fick två kortison sprutor i går. Dom har bara tagit bort smärtan, har fortfarande ingen känsel i handen.

Så det verkar som en operation ska göras i handleden. Dom får göra vad fan dom vill så länge jag vet att det kommer hjälpa.
Väntar fortfarande på min EMG undersökning i Karlskrona.

Min reumatolog sa att det är viktigt att jag gör denna så fort som möjligt.

Är så lycklig att mina SLE prover ser bra ut, inget som tyder på att det är den som orsakar allt.

Så håll tummarna att jag får undersökningen snart. Vill ha ett svar varför jag blir sämre.

Ibland känns det inte som att jag orkar så mycket mer smärta.

Spyr varje natt och dag för att jag har så ont.


JAG VILL INTE MER.......


Nu ska denna kärring in i sovrummet, bädda rent, skura golvet. Måste vänta på Sandra eftersom jag inte kan röra  handen så mycket. Inte lätt att bädda med en hand ;)


Äntligen fredag idag.

Ha en helt underbar helg <3


Av Marie Karlsson - 19 augusti 2014 00:20


Tyvärr har jag inte haft krafter att ägna mig åt bloggen.


Det är så mycket som händer runt mig. Måste sortera allt.

Vad är det som sker då?

MASSOR

Kan inte sortera känslorna som bara väller över mig.

Saknaden som jag har inom mig växer hela tiden. Snart blir det ont om plats i själen.

BOOMMM KAAABOOOMMM, smällen kommer bli enorm ......

Det som är jobbigast just nu är saknaden efter Valle.

Den blir bara större inom mig. Jag brukar sitta och kolla igenom alla mina kort jag har i min laptop.

Ett heltidsjobb för mig. Har ju BARA 17 000 st att kolla på.

Det dyker upp bilder hela tiden på honom. Jag kan inte förstå att han är borta.

Har jag fått sörja honom?
NEJ

Jag måste finnas där för alla hela tiden.

Bara jag skriver dessa orden kommer tåren på min kind.


Allt blir bara en röra i huvudet.


På torsdag ska jag till reumatologen. Min höger hand funkar inte längre. Tappat känsel i hela handen, min fingrar är som korvar, känner inte ens dom längre. Svullen, varm, blå och sån jäkla värk. Skulle kunna såga av mig armen.

Blir snart ta mig f----n galen på allt.

Kanske dags för mig att ta en stor PAUS från allt.


En enda fråga........... Är det fel på mig? Är jag en jobbig människa?

Bara ett exempel...... Jag kan prata med någon via nätet, det funkar kanon via chatt. Sen kommer stöten som gör så jävla ont i mig. Så fort jag har träffat personen vill dom inte fortsätta kontakten.

Det är därför jag frågar.......


VAD ÄR DET FÖR FEL..... ?


En hyllning till den roligaste människa jag visste.

Älskar hans filmer....

Så tragiskt att han valde att inte leva längre.




Av Marie Karlsson - 15 augusti 2014 18:26


Kärlek är det bästa som finns.

Kärleken finns i så många olika kategorier.


Kärleken jag har till mina barn är det bästa som hänt mig.

Att få bli mamma, känna hur ett liv växer inom mig. Känslan när barnet kommer ut, få det på bröstet.

Den första ögonkontakten är den som binder bandet för livet. Käleken man känner över detta lilla liv, beskyddandet växte på en tiondelssekund. Muren runt mig och barnet kunde ingen riva eller klättra över.

Det är förbjuden mark.

Den upplevelse man gått igenom tillsammans med barnen är så obeskrivligt underbar.

Se dom utvecklas till sina egna personligheter. Lära dom att misstag får man göra, det är dom som gör en människa stark. Lära dom respekt, kärlek, omvårdnad och framför allt. Vara sig själv.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad........

Idag är jag så stolt över mina barn. Dom är vuxna idag, lever sina liv. Alla tre barnen har funnit kärleken i deras liv.

Blivit extra farmor åt lilla Tilda.

Den kärlek jag känner när hon kallar mig för farmor är bara så underbart. Hjärtat hoppar flera skutt i bröstet.

Ingen ska någonsin komma nära henne igen. Jag skyddar henne med mitt eget liv.


Kärleken jag har till mina vänner är så viktig.

Utan dom vore jag inte hel. Så viktigt att ha ett socialt liv.

Nu har jag inte varit den vän jag borde vara. Tyvärr blir man så egoistisk i sin sjukdom.

Finns ingen jag kan skylla på förutom mig själv.

Så viktigt att man underhåller vänskapen annars dör den.

Jag kan ha hundra vänner, hundra vänner som suger energi ur min kropp.

Det finns endast tre riktiga vänner jag har i mitt liv. Dom skulle aldrig någonsin svika mig.

Jag sviker inte dom, ingen dömer varandra, vi finns om stöd, stöttar varandra i glädje och sorg.

Det är riktig vänskap <3


Sen har jag barnens pappa i mitt liv.

Han är min allra bästa vän, han är som min lillebror.

Vi skulle kanske aldrig gift oss. Tror våra liv hade varit annorlunda.

Vi fann varandra till hundra procent efter skilsmässan.

Ingen kan förstå vad han betyder. Är så innerligt tacksam att vi skildes i vänskap.

Finns människor som anser att man inte kan vara vän med sitt x.

JAG KAN, funkar hur bra som helst.

Vi träffas när barnen fyller år, när dom är sjuka.
Spelar ingen roll att barnen är vuxna, föräldrar äv vi tills den dagen vi slutar andas.


Jag saknar en livskamrat. Jag har så mycket kärlek inom mig.

Jag ger den jag älskar allt jag har inom mig. Ömhet, romantik, respekt, tillit och den frihet som behövs för att leva sitt liv.

Saknar att dela vardagen, problem, glädje, mina tokerier.......

Det jag saknar mest är......

Hans ögon som åtrå hela mig. Ser mig för den jag är.

Ge mig den värme jag behöver för att andas.

Saknaden finns där.....


När jag har hittat mig själv igen, lagt allt bakom mig

Är jag redo för att inleda något fint.


Kärleken är det bästa som finns i livet.........

#spotify

Av Marie Karlsson - 12 augusti 2014 23:54


Jag kan nog inte bo bättre än vad jag gör.

Har skogen bakom huset, fina skogsvägar, en insjö. Hade man tagit ner lite träd så skulle jag ha sjöutsikt :)


Här kommer bilder på våra kvällspromenader.


               

Presentation


Min barndom, mina förhållanden, mina barn och mina vänner har format mig till den jag är idag.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards