mytreasures

Alla inlägg under december 2014

Av Marie Karlsson - 30 december 2014 22:53


Idag är det sista dagen jag är i 40 klubben.

I morgon fyller jag 50 år.

Herregud vart har tiden tagit vägen?


Hur ska man summera 50 år av sitt liv?

Jag kan inte göra det nu, för mycket tankar som snurrar i skallen.

Men jag ska skriva ett inlägg som kommer få er att tappa hakan.

Det tar jag efter nyår.

Vill inte sabotera min födelsedag.


Jag kommer inte göra något mer inlägg detta året.

TACK FÖR ATT NI FÖLJT MIG........ TACK FÖR ATT NI HAR STÖTTAT MIG.......

TACK FÖR ATT NI FINNS I MITT LIV......


GOTT NYTT ÅR

HOPPAS 2015 BLIR DET NI ÖNSKAR ER....


LOVE U ALL 4 EVER.

SEE U IN 2015

 

#spotify






Av Marie Karlsson - 28 december 2014 23:39


Ligger i soffan med datan på min mage.

Elden sprakar ur kaminen, på Tv:n är det en serie som rullar,

ur datan spelas Gregorian.

Lyssnar alltid på dom när jag inte mår ok i själen.


Finns så mycket jag skulle vilja säga.

Kan inte, måste skydda mina barn och mina vänner.

Trodde ärligt inte att jag kunde bli mer sårad.

Tydligen funkade det kanon.

Hugget som kom gjorde bara så förbannat ont.

Hur kan en människa bli så blind? Att man inte såg alla signaler som fanns.

Måste man få ett baseball trä i huvudet för att se RÖTT ?????

Tydligen måste jag det.......


Jag är ingen som hatar, ingen som dömer, ingen som sviker.

Jag behandlar alltid andra som jag själv vill bli behandlad.

VARFÖR SÅRAS JAG ALLTID?

Är det så svårt att ge tillbaka respekten som jag ger.?


Varje gång mitt hjärta öppnas och jag ger all kärlek inom mig.....

kommer hugget när allt är utsugit ur mig.

Så mycket som jag har gjort.

Så mycket jag har förlorat.

Aldrig unnar jag mig något själv.

Ge alltid till andra.

Kärlek kan aldrig köpas, kärlek kommer från hjärtat och själen.


Jag är så sårad......

Det gör så ont....


Vet ni vad som är jobbigast för mig?

Att alla ta mig för givet.

När jag sträcker ut min hand för att få hjälp finns det ingen som tar emot handen.


Ingen kan säga att jag får skylla mig själv.

Att jag är för snäll och godtrogen.

Om jag ska börja hata, sluta släppa in någon, sluta vara den som visar respekt......

då kommer jag sluta väldigt ensam.

Man dömer inte andra i förväg.


Om tre dagar fyller jag 50 år.

Mina tre underbara mirakel är det bästa som hänt mig i livet.

Utan dom skulle jag inte vara så ödmjuk.

Jag är så stolt över att just jag blev er mamma.

Älskar er så innerligt mycket.


En sak har jag lovat mig....

Stäng ute dom som stjäl min energi.

Sluta kämpa så för att bli älskad och accepterad.

Duger jag inte så är det inte mina problem.

Lever hellre ensam än att vara oälskad.


   

 


#spotify

 

Av Marie Karlsson - 27 december 2014 02:03


Idag hörde jag något som berörde mitt hjärta.....


Att älska någon är bland det vackraste och samtidigt det svåraste en människa kan göra.

Genom att älska öppnar du upp ditt liv för en så stor glädje, men du riskerar också en avgrundsdjup förtvivlan.

Vad kan vi människor göra efter förlusten av någon vi älskar.

Vi kan bära med oss minnen av kärleken.

Det kan aldrig tas ifrån oss.

Vi kan älska livet, i all dess bräcklighet.

Vi kan se dem som är nära oss idag, hålla om dem och visa vad vi känner.

Ett liv släcktes men minnet av din kärlek lyser i mörkret.

 


Julen väcker alltid känslor.

Saknaden efter dem man förlorat, platsen vid bordet som aldrig kan ersättas, klappen där man inte skriver ditt namn, skrattet som hördes, glädjen i ögonen som lyste....

Det enda som finns kvar är en tomhet.

Den tomheten ska man försöka fylla med kärlek, minnen, saknad, förtvivlan......

Stenen som finns inne i hjärtat är så fruktansvärd tung. Den blir tyngre när man mitt i julfirandet ska glädjas med alla andra runt omkring.
Man kan inte visa upp hur man verkligen mår. Masken som alltid ligger vid sidan om kudden, den man tar på när man ska visa den sida som inte lider.

Ibland är det svårt att minnas dom underbara minnen, minnas ditt liv du levde.

Saknaden tar över.

Det blir inte bättre ju längre tiden går.

Det blir värre för varje dag.

Rädslan som finns att man ska glömma....

Glömma.....

DIN...

.....Lukt

.....Dina ögon

.....Ditt skratt

.....Din röst

.....Dina kramar

.....Din kärlek

 

Saknaden blir värre.... i alla fall för mig.

Alla sörjer olika.

 

Du lever inom mig för alltid.

Ingen kan ta minnen ifrån mig, ingen kan ta din plats.

Mitt hjärta kommer för alltid att blöda.

 

Älskar dig, Saknar dig......

Always and 4 ever.....

 

#spotify

 

Av Marie Karlsson - 23 december 2014 22:32


Julen ger så många blandade känslor.

Varje år snurrar alla tankar.


Det som gnager inom mig är alla utsatta barn.

Barn som inte får en julklapp, föräldrar som dricker, misshandel, ingen mat.......

Kan inte rå för att jag har dessa känslor inom mig.

Såg på nyheterna att vart tionde barn i Sverige lever i svält.

Det är så tragiskt att dessa barn inte är skyddade.

Tåren som ligger bakom ögonlocken när man tänker på dessa stackars barn

som inte ens får en julklapp och kunna äta sig mätta.


I morgon ska jag fira jul med min familj.

Emmy och Stefan ska hålla i julen. Knytkalas så dom slipper stå för allt.

Jag står för skinkan, baconlåda och janson.

Ser fram emot att umgås med hela familjen, inte så ofta vi är samlade.

Alla lever sina egna liv.

Till och med köpt julklappar till våra husdjur :)


Så mycket händer runt mig.

Kan inte berätta hela sanningen.

Enda jag kan säga är att jag ska byta efternamn efter nyår.

Ta tillbaka mitt flicknamn.

Finns en orsak varför jag gör som jag gör.


Jag har lovat mig själv, mina barn och vänner att lägga allt bakom mig.

Bära mitt huvud högt, visa att ingen kan knäcka mig.

Börja sätta ner min fot.

Det viktigaste är att jag älskar mig själv, acceptera min kropp och utseende.

Vad andra tycker om mig är inget som ska bita på mig.

Jag är den jag är....duger jag inte så är det inte min förlust

DET ÄR ERAN........


Jag vill önska alla mina vänner en riktig GOD JUL....

Va rädda om er, ät med måtta och njut av denna familjedag.


#spotify

Av Marie Karlsson - 16 december 2014 00:05


Smärtmottagningen har haft hand om mig och min medicinering sen 2012.

Så fort det har handlat om min medicin har dom tagit hand om den.

Går jag till vårdcentralen eller sjukhuset säger jag direkt att ni får ej skriva ut

nåt utan att rådgöra med smärtmottagningen.

Vill inte att olika läkare ska skriva ut.


Som ni vet har jag bråkat med dom om min smärtlindring.

Idag ringde sköterskan och vi pratade om hur jag mådde.

Hon och jag har bråkat mycket.

Sa som det var, att jag var smärtfri när jag åt mina tradolan retrad 100 mg.

Att det måste bli ett möte så jag får vara smärtfri.


Sen ringde jag till Gastro för min mage.
Väntar på att läkaren ska höra av sig till mig.


Jag skrev i mitt förra inlägg om att jag hade trillat i helgen.

Det tog värre än jag trodde.

Knäna slogs upp, men handen tog den största smällen.

Läkaren misstänker en fraktur på handen.

Jag var sent på vårdcentralen så vi beslutade att jag skulle göra röntgen i morgon.

Glömde att jag ska till Karlskrona i morgon för min ENG test.

Satan i gatan säger jag bara.

Får ringa VC och berätta att jag inte kan, detta test är viktigare än min hand.


Så jag har lite som snurrar runt i min skalle.

Blir snart tokig på alla tider. Måste göra alla besök för min hälsa.


Ja ja.....

Hoppas på att dom finner varför jag mår som jag gör.

Att jag får den smärtlindring jag behöver för att leva ett normalt liv.


Tack för att ni ger mig så mycket stöd.

Love u all <3

Av Marie Karlsson - 15 december 2014 10:41


Helgen har varit helt underbar för mig.


Blir ett kort inlägg eftersom jag har så förbannat ont i handen.

Trillade och skrapade upp båda knäna och tog emot fallet med min

opererade hand.

Pratat med ortopeden och ska till VC, orolig att den kan ha fått en fraktur.


Var på tjej fest med vänner.

Alltså vi hade jätte trevligt och roligt.

Vi stack till Bishop´s men det var knökafullt. Så jag och Anette gick vidare till Sport´s.

Vi hade en underbar kväll tillsammans med våra barn.

Länge sen jag skrattade som jag gjorde.


Nu ligger jag i soffan med en sån smärta i knäet som tog den största smällen, handen dunkar dunkar...

förbannat säger jag bara.

Nykter och bara faller, såg roligt ut när dom onyktra fick ta hand om mig ;)


I morgon ska jag till Karlskrona för mitt ENG test.

Önska mig lycka till.

Tar två timmar att köra. Ja ja, måste göra denna test.

Handlar ju om min kropp.


PUSS PÅ ER ALLA......


Av Marie Karlsson - 12 december 2014 17:20


Ni ska veta att jag ger upp snart.

Jag har inga krafter kvar......


Idag ringde Rema till mig.

Vi skulle prata om min SLE och operationen i handen.

Han blev väldigt glad att jag är mycket bättre i handen, förstod den andra smärtan som är kvar.

Den operationen ska i så fall göras om två till tre månader.

Han frågade mig hur jag mådde annars.

Berättade hur jag har mått innan operationen och under läkningen.

Jag har inte haft någon smärtlindring sen min avgiftning, förutom två ggr.

Första gången skrev Rema ut Tradolan 50 mg till mig.

Tio dagar innan operationen åt jag Tradolan Retrad 100 mg och tio dagar efter op.

Vilket betyder att jag åt i 20 dagar. Dessa 20 dagar hade jag INGEN SMÄRTA i min kropp.

Var som en duracell kanin. Lotta var så glad att se mig sprudla av liv igen.

Hoppade, städade, var ute, åkte till stan..... ja massa saker.

Efter dessa dagar har jag varit utan min smärtlindring.

Jag äter vissa tabletter, tyvärr hjälper dom inte min kroppsliga värk.

Äter dessa tabletter varje dag....

* Gabapetin 300 mg  1x 3

* Omeprazol 20 mg  2x2

* Paraflex 250 mg 3x3

* Atarax 25 mg 3x2

* Sobril 5 mg 2x3

* Metoprolol 50 mg 1x1 ( stavade inte rätt)

* Lergigan 25 mg 2x3

* Alvedon 500 mg 2x3

* Zoplikon 7,5 mg till natten

Tyvärr får jag inte bort min smärta. Dessa jag äter handlar om min ångest och att dom tror muskelavslappnade ska hjälpa.

Min Rema och Ortopeden skrev ut Tradolan till mig.

Min läkare fick två meddelande från smärtmottagningen att dom inte får ge mig smärtlindring.

Jag har gjort en avgiftning.

Nu ska jag förklara varför jag är så jävla skogstokig


Sjukvården har sabbat hela mitt liv.

Innan min operation 2012 var jag sprudlande glad. Sprallig, umgicks med barnen, var vid stranden på sommaren, skottade snö, älskade att köra bil, umgicks med vänner, LEVDE MITT LIV

Blev FEL OPERERAD..... Nu började mitt HELVETE

Fick morfin dropp i 30 dagar, dom blev tvugna att omvandla min dygnsdos till tabletter.
Jag har knappt inget minne av 2013.... var så nerdrogad jag kunde bli.

Sjukvården gjorde mig morfin beroende.

JAG RINGDE SJÄLV TILL SMÄRTMOTTAGNINGEN OCH BAD OM EN AVGIFTNING.

Jag kunde inte fortsätta leva som jag gjorde.

AVGIFTNINGEN GJORDES......

Sen den dagen jag kom hem i oktober 2013 morfin fri kunde jag tänka och vara vaken.

Nu är det tydligen så att smärtmottagningen har satt en krussidull i min journal att jag

INTE FÅR ÄTA SMÄRTLINDRING SOM INNEHÅLLER OPIATER ELLER MORFIN.

Jag vill verkligen inte hamna där igen.

Jag fattar inte att dom kan göra som dom gör......

DOM GJORDE MIG BEROENDE, JAG ÄR INGEN NARKOMAN

Jag måste ha hjälp med min smärta.....

Jag bar min Rema läkare att sätta ihop ett möte....

Vill ha Smärtmottagningens läkare, rema, ortoped, medicin och kirurgen på detta möte.

Det är dom som är inblandade i min resa.

Sen ska mina TRE BARN VARA MED......

VILL HA SVAR....

 

Okej.....

Jag hade rastat i vikt under 2013. Fick beröm av läkare att det är kanon att jag var smal.

Tydligen kan SLE bli sämre om jag är överviktig.

Från oktober 2013 tills i dag har jag gått upp 15 kg.

DET ÄR INGET TECKEN ATT JAG INTE MÅR BRA, ELLER ?????????

Jag kommer inte upp ur sängen på morgonen för att jag har så jävla ont.

Ligger i soffan och stönar så fort jag rör på kroppen.

Vill inte visa Lotta hur jag verkligen mår.

Dansar med henne fast jag gråter inombords hur ont det gör.

Jag har inget liv, sitter inom dessa väggar.

Ingen kan säga att det är Mitt eget val.

DET ÄR INTE SÅ.....

JAG KAN INTE TA EN PROMENAD FÖR DET GÖR SÅ JÄVLA ONT NÄR JAG GÅR.......

 

Jag kommer inte klara detta.....

 

JAG HAR INGET LIV......... SMÄRTAN ÄTER UPP MIG

 

 

 

 

 

 

Presentation


Min barndom, mina förhållanden, mina barn och mina vänner har format mig till den jag är idag.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Arkiv

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se