mytreasures

Alla inlägg under februari 2015

Av Marie Karlsson - 28 februari 2015 14:43


Tiden rusar iväg som en virvelvind.

Kan inte fatta att det är årsdagen.

Känns som det var igår.

Saknaden är så stor i mitt hjärta.

Så många känslor som snurrar runt inom mig.

Ena stunden sitter jag och skrattar år dina historier du berättade, ena stunden känner jag panik eftersom jag såg din dödsångest varje gång du väntade på ambulansen.

Jag har svårast med dom känslorna. Att du var så rädd.

Vill fråga dig om det var så hemskt att dö, men hur ska jag få det svaret.?

Alltså sorgen är en berg och dalbana.

Idag ska jag ut till minneslunden, tända ljus och lägga lite blommor.

Prata en stund med dig, hoppas att du hör mina ord.

Älskar och saknar dig så innerligt mycket <3


Ångesten som tagit grepp om min hals igen är värre än någonsin.

Tårarna som bränner hela tiden bakom ögonlocken, tankarna som snurrar.

Önskade jag kunde dela med mig av allt som händer.

Räcker att familjen vet.

Marie är så långt ifrån felfri hon kan någonsin vara.

Vad säger man?

Skenet bedrar...........

Nu låter det att jag är hemsk, det är jag verkligen inte.

Jag dömer mig alltid så hårt när jag gör mina misstag.

Får fan skylla mig själv denna gången.


Som ni vet började jag med Tramadol Retrad 100 mg i tisdags.

Herregud vilken skillnad det är på mig.

Lägger mig innan midnatt, vaknar utvilad kl 08. INGEN SMÄRTA

Alltså detta är så sjukt.

Första två dagarna visste jag inte varför det kändes så konstigt i kroppen.

Jag vet INTE hur det känns att INTE HA SMÄRTA.

Levt med denna smärtan i två år utan smärtlindring.

Så jag kommer inte ihåg känslan att leva utan smärta.

Nu är jag som en duracell kanin. Energin bara flödar i kroppen.

woooiiiii

På måndag ska jag till Lund. Träffa specialisterna för SLE.

Äntligen ska jag få svar.... känns som jag har dött och hamnat i himlen.

Allt händer på en gång så jag vet knappt vad jag ska känna.


Trots allt eländigt finns det något positivt som händer.


Var rädda om er <3


#spotify

Av Marie Karlsson - 25 februari 2015 01:01


Äntligen känner jag en lycka inom mig.

En sprudlande känsla som bara bubblar.....


Äntligen har jag fått den hjälp jag behöver för att leva ett liv utan denna eviga smärta.

En smärtlindring som jag bara ska äta en kortsiktig period.

Kan säga;

"Denna tablett är för mig som att ett gammalt batteri behöver laddas för fungera. Tabletten gör samma nytta för mig"

En start för ett liv utan smärta...... jag är så lycklig.

Denna kamp jag går igenom varje dag, tårarna som rinner på kinden i duschen. Just nu går jag på sista batteriet i kroppen.

Slippa tänka samma tanke varje kväll; "Hoppas jag slipper vakna i morgon"

Varje morgon gråter jag för att jag vaknade, ännu en dag i skyttegraven.

Jag sa det till läkaren idag. Man hittar ingen väg ut ur denna eviga smärta.

Varje dag tar jag på mig masken som ligger vid min sida av kudden. Masken som döljer mina tårar och smärta. Vill inte visa min familj hur ont jag verkligen har.

Masken jag tar av mig varje kväll, kudden som känner mina tårar och hör min förtvivlan.


Äntligen ska jag få vakna och somna smärtfri.

Mina ögon kommer stråla av liv, hela min kropp kommer hoppa av glädje.

Marie som finns bakom min dörr kommer våga att öppna upp den, springa mot ljuset, känna bubblorna och livet som rusar inom mig.

Hela min kropp kommer bli som en duracell kanin.

Vet ni vad som gör så ont inom mig?

-Jag vet inte hur det känns att INTE HA VÄRK. Jag har glömt, kommer att chocka mig själv.

Ni kommer se en skillnad på mig.


ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT TILLBAKA MITT LIV


Hoppas ni vill följa mitt nya JAG

Följa resan mot ett sundare liv.

Detta kommer bli den bästa resan jag gjort.

Fattar ni hur det känns för mig?

ÄR SÅ LYCKLIG.......


#spotiry

Av Marie Karlsson - 23 februari 2015 23:30


Ibland känns det som att ödet är en ironi.

Så många som säger att

ÖDET BESTÄMMER

Varför blev mitt öde en kamp ?

Vad har jag gjort för fel ? Jag valde inte att få detta livet.

Vilken väg jag än tagit så kan man inte stoppa en sjukdom.

ÖDET är en ironi för mig.....


Vägen jag har vandrat på har varit lång.

Skogsvägen är mörk, kall, tyst, grenar som hänger ner över huvudet som i en skräckfilm.

Det har funnits lampor, tyvärr har jag inte kunnat tända dom.

Jag kämpar hela tiden att komma ifrån denna väg.

Kämpar för finna ro, lycka, kärlek, omtanke, trygghet och styrka.

Min sjukdom kan jag nog inte göra så mycket mer för. Utan mest att jag ska få en smärtlindring som gör att jag fungerar i vardagen.

Börja träna, umgås med vänner, ta en krogrunda, komma ut i naturen.

LEVA ETT LIV, BRYTA MIN ISOLERING.


Marie som levde ett lyckligt liv, ett liv fyllt av vänner, skratt och äventyr måste hitta tillbaka.

Dörren som varit stängd behöver öppnas igen. Just nu är dörren på glänt.

Den gamla Marie tittar försiktigt ut, ta ett djupt andetag och stänger dörren igen.

Hon är inte redo att öppna den helt, våga gå tillbaka på vägen i mörker.

När hon väl vågar gå stegen mot ljuset, mot grinden.
Grinden som öppnas, ängen som blomstrar, flugor som surrar, blommorna som luktar underbart.

Känna vinden i håret, skrattet som bubblar i strupen.

Där bakom grinden finns mitt liv.

Jag kan inte jäkta henne att komma fram. Få ta den tid som behövs.


Kärleken ?

Ja, jag saknar någon vid min sida, någon som stöttar mig, dela min vardag med.

Hur ska jag finna denna NÅGON när jag är isolerad i hemmet ?
Värken som vinner varje dag, som gör att jag inte kommer ut.

Träningen som blir lidande, gym kortet som dammar i plånboken, vår PT som vi ringer återbud till hela tiden.

Kampen om stiga upp ur sängen, tårarna som fuktar min kind.

Ännu en dag i skyttegraven.

Inget liv.... Inget att se fram emot.


Jag kan inte vara den mamma, svärmor, farmor och vän som jag borde vara.

Värken vinner kampen varje dag.

Ångesten som hoppar av glädje inom mig, hoppar för att den får leva ett fritt liv inom mig.


Mina barn får lida.....


Vill ni veta en sak ?


I HATE MY FUCKING LIFE


#spotify

Av Marie Karlsson - 22 februari 2015 03:42


Varje dag är en kamp.

Kamp om att orka dagen.


Äntligen har jag börjat få tider till mina läkare.

Måste få svar på alla mina frågor, få gjort mina undersökningar.

Var hos min hudläkare i veckan.

Bad henne kolla min knöl jag har i nacken. Hon kände på den länge, upp för halsen och ner.

Den är inte rörlig, har inte ont när hon trycker.

Så hon vill att min läkare ska kolla den om två veckor. Är den samma storlek eller större ska dom ta en biopsi.


Tagit alla mina prover inför besöket i Lund. Äntligen ska jag träffa en specialist för min SLE.

Så många svar jag söker, är så glad och lugn inför besöket.

På tisdag blir det värre, då ska jag och mina barn träffa smärtläkaren och min Rema läkare.

Nu ska vi försöka få smärtläkaren att inse att jag klarar mig inte utan en fungerande smärtlindring.

Att jag måste få bort toppen på berget, så jag kan fungera på dagen. Komma igång med träningen.

Jag klarar inte av att åka till gymmet, inte ens ta mina promenader.

Kan ju inte bara sitta i soffan och mögla bort i värken.

Så vi hoppas vi kan nå fram till hjälpen.


Om sex dagar är det 1 år sen du lämnade oss.

Saknaden är så stor. Mitt i kaoset av alla känslor känns det bara så overkligt.

Hoppas du visste hur mycket du betydde för oss alla.

Älskar dig och saknar dig så innerligt mycket <3


Det finns andra saker jag måste ta tag i.

Funkar inte att jag är så jävla snäll längre.

Kan inte bli utnyttjad och nedtryckt hela tiden.

Kontakten måste brytas helt. Är så trött på samtalen varje dag.

Kan inte byta nummer. Så det får bli ett möte mellan oss.

Måste få personen att inse att jag vill vara ifred med mitt liv.


Som vanligt passerar natten, klockan är snart 4.

Hatar att jag inte kan sova....


Sov gott till er som kan sova ;)


#spotify

Av Marie Karlsson - 14 februari 2015 01:06


Jag är totalt slut.

Tröttheten är så hemsk att jag nästan står och sover.


Älskade Lotta kom hem idag från sjukhuset.

Skönt att ha henne hemma. Varit så tomt, ingen att jäklas med :)


Lotta har haft sitt rum på övervåningen. Vi har tjatat på henne att byta rum med mig.

Hon har vägrat och jag förstår henne.

Tösen är så mörkrädd, sover alltid med en lampa tänd.

Vi har bara ett sovrum på nedre plan, så hon känner sig ensam och utsatt.

Äntligen insåg hon att det går inte längre. Att hon måste slippa trappan.

Hennes höft klarar inte denna belastning hon utsätter den för.

Så denna dagen har bestått i att bära möbler, tavlor, kläder och massa små saker.

Sen började jag städa min fyra meter långa garderob mitt i flytten. Ja ja, jag ska alltid röra runt allt.

Men nu är den städad i alla fall.

Så vid midnatt var jag klar med städningen.

Min son och min svärdotter har hjälpt mig hela dagen. Dom stackarna fick slita eftersom jag inte kan bära för min hand. Utan dom hade detta aldrig blivit av.

Tack från djupet av mitt hjärta. Jag ska ordna en överraskning för er. Ni är värda allt <3. Älskar er

Lilla Tilda var så uttråkad av allt. Farmors flicka trillade och slog upp sin överläpp. Oh, vad ledsen hon var. När hon fick mitt halsband som är en liten jordgubbe blev hon så glad.

Goa underbara unge, älskar dig så <3


Min stackars kropp värker, handen dunkar och skallen lever sitt eget liv.

Är bara så glad att äntligen har vi gjort allt bättre för Lotta.


Just nu är det Alla hjärtans dag.

Usch tvi säger jag.

Ingen rolig dag när man är singel.

Får köpa nåt till mig själv istället :)


Nu ska denna gamla tant sova.

Sömntabletten börja snurra i skallen.


Pözz.......

Denna låten ger jag till er från mig på denna Kärlekens dagen


#spotify


Av Marie Karlsson - 13 februari 2015 01:19


Hej alla läsare!


Ett tag sen jag skrev.
Om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt saknat bloggen.
Jag behövde en liten paus.


Äntligen börjar det hända lite när det gäller min sjukdom.

***Fått remiss till Lund. Det gick ganska fort ändå, ska dit den 2 mars.

Ska träffa specialist för min SLE. Låter kanske dumt, men jag längtar dit faktiskt.

Få svar på massa frågor som har surrat i min skalle sen jag fick min diagnos.

***Sen ska jag träffa Hud läkare den 19/2.
Mina hudförändringar har bivit värre och fler. Har fått knölar som växer i min huvudsvål.

Balansen och yrsel är ett stort problem för mig. Vet inte om det har ett samband.

Det lär jag ju få svar på. Lite orolig att dom växer och blir fler.

***Samma dag på eftermiddagen ska jag till Fyslabb. Ska bära ett EKG-registering i 24 timmar.

Dom vill kolla så inte det är nåt galet, mina prover för hjärtat har legat lite högt den sista tiden.

***Den 24/2 ska jag träffa smärtläkaren och min rema läkare. Emmy ska följa med mig. Hon får hjälpa mig med alla frågor och hur dom har behandlat mig efter min avgiftning.

***Sen har jag och min läkare på VC bestämt att träffas en gång i månaden. Prata om min SLE och min medicinering. Ganska skönt att ha en sån kontakt.

***Väntar på ny remiss till Karlskrona för EMG testet. Det jag gjorde när jag var där sist var ENG test.


Så ni märker att jag börja få lite respons. Att jag blir trodd i min sjukdom.

Det känns helt underbart.

Nu har jag bestämt mig för att börja med Plaquenil igen. Den som läkarna tog bort vid avgiftningen.

Fick en allergisk chock.

Eftersom jag fick en svår allergi ska jag gå upp till VC och ta den där. Vänta där i två timmar, enligt läkaren kommer allergin direkt eller inom en timme.
Så för att vara säkra är det bäst.


Just nu är det viktigast att jag kommer tillbaka.

Börja träna regelbundet. Har ju gymkort på Växjö Padelcenter där Emmy jobbar och på Vida Arena.

Man fick båda gymmen nästan för summan av ett. Samma ägare till båda :)

Tränar helst på Växjö Padelcenter eftersom miljön är helt fantastisk, underbar personal som finns till hjälp om det behövs (sen min älskade dotter ). Nya lokaler och ett gym som uppfyller alla krav. Nya maskiner med kvalitet.

Ska ni dit så ta med er ett hänglås så ni kan låsa ert skåp i omklädningsrummet :)


Det känns så underbart att jag börjar ta tag i massa saker.

Det enda jag måste jobba mer på är att äta varje dag och lägga mig i normal tid.

Just nu är klockan 01,36 funkar inte att hålla på så här.

Om någon kunde visa mig off knappen i skallen så inte alla tankar håller mig vaken.


Just nu sitter jag i sängen och hela kroppen kokar. Det är min DLE ( som är i huden ) som blommar upp hela tiden. Så förbannat obehagligt. Känns som någon hällt kokande vatten på mig.

Hoppas dom finner en lösning på varför, kanske det finns nåt att göra.


Om jag ska vara ärlig så tror jag att träning i lagom form är den bästa medicinen för mig.

I början får jag ett helvete med värken, klart eftersom jag inte använt musklerna på länge.

Men i längden tror jag att motionen kommer rädda mig, slippa tabletter.

Jag älskar att träna, så det hindrar inte mig.

Värken hindrar :(

Nu har jag träning hemma.
Dansar varje kväll framför TV:n. Xbox 360/kinect, spelet Dance Central 3.

Du måste använda hela kroppen, kameran filmar dina rörelse, gör du fel så lyser det rött i cirkeln din avatar står i. Det ska helst lysa grönt och ordet fantastiskt ska cirkulera runt fötterna.

Man är död efter en timmes dans, så motion det får jag i den mån jag klara.


Nu ska jag inte trötta ut er mer.

Lite uppdatering i alla fall.


Har lite hemlisar som jag ska fundera på om jag ska dela med mig.... hrmmm

Handlar inte om någon romans.... men annat skvaller har man alltid på lager :)


Kram på er, ni ska veta att jag har saknat er.

Pözzzzzz


TILL MINA ÄLSKADE BARN


#spotify


Presentation


Min barndom, mina förhållanden, mina barn och mina vänner har format mig till den jag är idag.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Arkiv

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se