Jag kommer fortsätta på vad jag skrev om i natt.

Hatet emot min sjukdom och lite andra saker.

Jag har gått igenom en resa av misstag, kaotiska, traumatiska upplevelser inom sjukvården.

Alltså det är sjukt när man får distans till allt.

Hatet som bara växer, hatet mot allt man missat, hatet mot deras yrken som läkare....

Jag kan nog sitta länge och skriva om HATET.

Just nu sitter jag fast i ett ekorrhjul som bara snurrar och snurrar.

Få det att stanna och öppna dörren går inte. Någon har tagit bort stopp knappen.

Känner mig så vilsen, vet inte hur ska kunna vandra vidare.

Isolera sig som jag gör är det västa man kan göra.

Låter kanske dumt, men isoleringen är en del av sjukdomen.

Hemma är man trygg, ingen som dömer, ingen ser mina smärtor och tårar.

Inför familj och vänner vill man vara stark och visa att inget knäcker mig.

Just nu börjar benen vika sig, snart står jag på knä och skriker ur mig hela resan.

Som en vän kommenterade på FB.

Tillåt dig att bryta ihop och sen gå vidare........

Du har så rätt vännen. Du om någon förstår vad jag har gått igenom.

Du har din egen resa av helvetet, dina svåra smärtor, operationer och ilska.

Ibland känns det skönt att NÅGON vet vad man pratar om.

Detta är ingen självömkan, vill inte ha sympati.

UTAN EN FÖRSTÅELSE

Min familj, mina tre underbara barn har gått igenom ett helvete genom min resa.

Deras ångest att se mig så svårt sjuk, se mig så morfinberoende i ett helt år, hur jag sov hela tiden, dreglade, inga minnen, deras rädsla att hitt mig död.....

Alltså denna resan är ingen ENSAM RESA, utan barnen hade inget val. Dom blev tvingade.

Skuldkänslorna jag har mot mina barn är så tung att bära.

Jag vet att det inte är mitt fel, det hjälper inte.

Mina barn hörde mig varje dag på sjukhuset att jag bad om döden.

Hur roligt är det att höra sin mamma skrika dessa orden.......

Min SLE lever sitt eget liv i min kropp.

JAG HATAR SLE....HATAR..... HATAR

Den kampen man har i själen om sjukdomen blir bara tyngre.

Att jag känner mig vilsen är att jag har ingen att dela med mig om min ångest.

Aldrig att jag belasta min familj. Psykolog funkar inte för mig.

Jag har börjat skriva mycket.

En dag ska allt bli en bok.

Nu ska jag till Lund för träffa speciallister för denna sjukdom.

Mina fläckar i ansiktet knäcker mig. Nu börjar dom sprida sig på hela kroppen.

Många tänker, vad fan är lite fläckar. Viktigaste är att jag inte där döende.

För mig är det så jobbigt att se dessa varje dag i spegeln, jobbigt att alltid behöva dölja.

Det finns en sak jag aldrig kommer acceptera i min sjukdom.......

Denna jäkla isolering som ska börjas igen.

Att jag inte kan vara i solen, ta hand om min trädgård, klippa gräset, spela spel utomhus med familjen.

Kan aldrig åka till stranden, havet som jag saknar så innerligt mycket.

JAG HATAR ATT INTE KUNNA NJUTA AV EN VARM SOMMARDAG.

Sommaren ger alla energi, alla sprudlar av sommarens varma dagar.

Där sitter tusentals i landet som inte få njuta.

HATAR HATAR HATAR

Mitt i denna smet har jag andra jäkla problem.

Tyvärr kan jag inte skriva dom här.

Men jag har nått botten nu.

Aldrig mer att jag ska bli så förnedrad som jag blev igår.

Blir bara så förbannad.

Bearbetningen av 10 år är snart klar.

Hittat knappen som radera hela skiten.

BLÄÄÄÄÄ säger jag bara

Tack för att ni läser.

Det ger mig krafter att fortsätta.

Nu ska jag göra nåt jag aldrig gör.

Lägga in en selfies.....Ni ser inte fläckarna för det finns nåt som vi kvinnor använder

MAKE UP.

En dag ska jag lägga in en bild där ni ser alla fläckar jag pratar om

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig att stänga ner bloggen.   Känner att denna kommer vara en påminnelse om allt skit som skett Lovat Lotta att vi ska starta ett nytt liv när hon kommer hem från sjukhuset. Att detta blir en start för min älskade dotter a...

  Ja, väggen har nått min näsa. Så nu är jag platt i nian......   Just nu finner jag ingen vattenyta i skallen. Kan inte få luft någonstans, hela jag drunknar. Så jag har fått order om att bara ta dagen som den kommer, ingen stress, inga ...

  Jag fattar inget alls.   Varför är nog den största frågan som cirkulera i min skalle. Det ska mycket till innan jag blir den person som får hat inom mig. När jag tänker efter har jag nog aldrig hatat någon. Hat föder bara agg, föder on...

  Jag klarar inte av att vara ensam hemma, ångesten äter upp mig. Så vi tog ett beslut jag och min familj. Nu har jag flyttat hem till min son och hans familj.   Det funkar kanon. Så jag har min egen hörna i vardagsrummet. Katterna följde...

  Länge sen jag bloggade. Har varit så mycket runt omkring mig. Måste ta tag i allt innan jag känner att det funkar med bloggen.   Jag har varit så sjuk. Spytt galla hela tiden, så fort jag fick mat i magen kom allt upp med gallan. Ont ...