mytreasures

Alla inlägg under april 2015

Av Marie Karlsson - 25 april 2015 23:54


Jag tar en paus från min blogg.


Får fundera på om jag ska fortsätta skriva....

För mycket tankar som snurrar i skallen


Tack för att ni följt min blogg.... Vi kanske syns igen





Av Marie Karlsson - 21 april 2015 18:00


Äntligen har jag gjort min biopsi.

Nu ska svaren inväntas.

Den 5 maj ska jag ner med slangen i magen.

Sen sammanfattas allt.

ÄNTLIGEN ETT SVAR


Jag var så nervös för biopsiden. Gjorde inte så ont som jag målat upp i skallen.

Klart det kändes, han tog både i huvud och hals.

Tydligen misstänker dom någon sorts lymfkörtel sjukdom.

Jag kan inte säga hur jag känner. Har ju inget svar....

Bara att vänta på allt.....


Jaha, imorgon kommer x:et för hämta sina sista saker.

Kommer bli ett bråk som skakar hela huset.

Äntligen ska jag sätta ner min fot så han ska hoppa på golvet.

Nu är det dags att jag får leva mitt liv.

Det var han som ville skiljas, inte jag.

Klart jag hade tankarna, nu hann han först. Spelar igentligen ingen roll vem som kom först.

För mig är det bäst att han sa ordet SKILSMÄSSA

Nu kan han inte skylla på att det var jag som ville.

Så jag förstår inte varför han inte kan sluta ringa mig, sluta be mig om hjälp med sitt kärleksliv.

Varför han ringer hela tiden om skitsaker.

Idag ringde han om bensinpriset. HERREGUD......

När jag har bråkat klart med honom i morgon raderas hans nummer, hans namn och hela vårt liv.

Jag byter efternamn, ingen kan koppla mig till honom.

Vi har inga gemensamma barn, inget som håller ihop oss.

ÄNTLIGEN SKA JAG BLIR FRI.......FRI.....FRI


Detta firar jag med att biljetten till Club 40 är köpt. Dj är Peter Siepen.

Jag köpte mig nya kläder igår. Jag ska vara klädd i vitt och svart.

Ny mascara, nya färger på ögonskugga och mina härligt snygga skor....

 

Jag kommer rocka på denna Club...... dag för Marie att komma fram ur skalet.

Ta av mig "Skalman" kostymen. Lägga masken på bordet för alltid.

Våga visa mina känslor, våga räcka ut min hand och be om hjälp.

Våga visa mig svag, dör inte om jag vågar.

Hur ska jag kunna få hjälp och stöd när jag inte räcker ut handen?


Nu ska jag göra allt jag kan för att leva.

Sjukdomen ska inte hindra mig. Klart jag kommer få det tufft.

Om jag lägger mig i soffan och ger upp..... hur ser barnen på mig då?

Att man ska bara ge upp..... kämpa inte.... skit i livet

NEJ.......


Nu kommer jag börja med baby step för att våga komma tillbaka.

Första steget är att göra klart för X:ET att han ska försvinna för alltid ur mitt liv.

Att jag ska våga gå på fest med mina vänner.


TROR INTE JAG DÖR ....... RISKEN ÄR STÖRRE ATT JAG HAR ONT I BENEN AV ALLT DANSANDE


JAG ÄLSKAR DANSA....... har så förbannat roligt fast jag är nykterist.

Mina vänner säger att jag är tokig ändå.


LETS LIVE OUR LIFE........


Av Marie Karlsson - 19 april 2015 23:23


STOPP...........


Som ni alla vet skilde jag mig 2013.

Denna resa jag gått igenom är så otrolig att ingen tror på mig.

Det finns ingen anledning för mig att hitta på, förvränga eller sympati.


Ni som känner mig vet hur jag är. Att jag ser det goda i alla.

Har så svårt att sätta ner foten, be någon fara åt he---te. Är så rädd att såra någon.

Sen att jag blir sårad själv är en helt annan sak.

Vet att ni tänker att jag får skylla mig själv.

Att jag inte sagt ifrån, blockat i mobilen, tagit till vissa åtgärder.

Det är inte så lätt..... finns inga ursäkter att jag gjort som jag gjort.

Behöver inte förklara mig, känner bara att jag måste få skiten ur systemet.


NI SOM INTE VILL VETA....... LÄS INTE VIDARE......
LÄSER NI VIDARE BEHÖVER NI INTE KOMMENTERA ......

DETTA ÄR MINA KÄNSLOR....MITT VAL....MITT HELVETE


MIn sjukdom har gjort mig svag.

Orkar inte med konflikter och massa tjafs.

Så jag valde att bara hålla käften och låta allt passera. Trodde allt skulle lugna sig.

Så jävla fel jag hade....... hela skiten bara växte...... tills jag skrek

STOPP


Skilsmässan var det bästa som kunde hända mig.

Synd att det skulle ta så många år innan jag fattade hur jävla sjukt vårt äktenskap var.

Trodde att allt skulle ändra sig, alla samtal med terapeuter, familjen.......

När vi bestämde att det fanns ingen framtid för oss började mitt riktiga helvete.

Ni som följt min blogg och känner mig vet att han bodde kvar i sex månader efter skilsmässan.

Hans lägenhet skulle renoveras och som vanligt teg jag.

Mitt i allt skulle jag avgiftas efter operationen, min SLE började ta över kroppen.

Mycket annat hände i livet under denna tiden efter skilsmässan.

Jag skulle ställa upp på ALLA runt mig. Jag flydde in i allt för slippa känna min egen smärta.

Mina symtom på att min sjukdom blev värre blundade jag för.

Hade inte tid att vara sjuk.

PANG

Hela min kropp skrek STOPP.... men knappen för stoppa hela skiten fanns inte

Orkade inte ta hand om mina egna problem.

Han flyttade, han stod kvar på huset så länge. Vi skulle ändra det, vad hände?

Allt rann ut i sanden. Han hade kvar mycket av sina saker i garaget, skyllde på att han inte hade plats.

Han bor i en fyra rums lägenhet och har inte plats... ja ja

Jag lät allt vara kvar. Så länge jag slapp att bråka.


Så mycket har hänt..... inte lämnat mig ifred....

ÄNTLIGEN HAR MIN HJÄRNA VAKNAT......

STOPP....STOPP....STOPP.....


Nu har pappren ändrats.... hans namn finns inte....

Städade ur garaget och förrådet igår.... ringde honom och sa att han skulle hämta sakerna direkt.

Han kom, ville inte ta allt. Jag sa senast onsdag, sen hamnar det på tippen på torsdag.

Nu har han lämnat mitt liv för gott.

Hoppas han blir lycklig med SIN....... "TJEJ"


Ska lämna in lappen till PRV, hoppas dom godkänner mitt efternamn som jag vill ha.

Ett namn som jag lekt fram....


Kan inte fly, glömma, förlåta......

Jag kan lära mig att hantera det på distans.


Håll tummarna för mitt efternamn. Det är starten för mig


Sjukdomen ska inte vinna över mitt liv.

Måste ta mina egna kliv mot en framtid där jag finner en balans.

Vad alla andra säger HUR JAG SKA GÖRA funkar inte.

Måste komma till den punkten själv......... och


DET HAR JAG GJORT...!!!!!!!!!!!


 


Why

Av Marie Karlsson - 17 april 2015 18:20


Det är fråga jag ställer mig varje sekund jag är vaken.

Får inte skiten ur skallen på mig.

Sover dåligt, ångesten vinner kampen mot sömnen.


Varje dag finner jag nya knutar, utslag, små bölder.....

Tröttheten vilar som en förbannelse i min kropp.

Värken är mitt virus om aldrig går över.

Natten är mitt helvete. Det är då mina tankar får en frihet, tar över mig totalt.

Gråten som hela tiden kommer genom mina ögon.

Mörkret i rummet som sluter runt mig som en dimma.

Där kommer ångesten som en kall hand, huvudet som gräver ner sig i kudden.

Släpper alla spänningar, masken som jag burit under dagen för inte visa hur jag verkligen mår.


Jag har vetat hela tiden om min sjukdom.

Den ende som behandlat mig med respekt är min rema läkare Christoph.


Smärläkaren, vårdcentralen och akuten har behandlat mig som en gnällig patient.

Ingen har tagit min diagnos på allvar. Utan jag har haft ont för jag VILL ha morfin.

Herregud, vem vill äta den skiten om man inte måste.?

Ge mig en enda tablett som botar mig, en enda tablett som tar bort värken......

Nu när dom fått SANNINGEN i vitögat kan dom börja behandla mig som en SLE patient.

Fattar inte problemet att dom inte tagit mig på allvar innan. Hur kan man ljuga om sina blodprover ?

Rema i Växjö tog SLE prover och dom gav mig diagnosen.

Varför behövde dom ha bekräftelse från Lund?

Ja ja, nu har jag bevis.

Äntligen kanske jag får den hjälp jag behöver.....


Det som oroar mig är att jag blir sämre för varje jäkla dag som går.

Tankar som snurrar...... varför ska just jag drabbas hela tiden ?

Jag tänker inte på mig själv.

Mina barn, mitt barnbarn, mina svärsöner och min svärdotter. Mina vänner som jag försummar.

Jag är inte ensam i min sjukdom.

ALLA I MITT LIV DRABBAS.....


Så allt kaos inom mig.



Av Marie Karlsson - 14 april 2015 21:06


Allt bara snurrar i skallen.

Tankar som inte går att stänga av.


Det som snurrar i skallen är............

"Varför blir jag bara sämre, varför händer allt mig, värken som äter upp mig......

Jag fick diagnosen SLE för flera år sen. Mina prover åker berg och dalbana så läkarna har varit lite misstänksamma på om jag verkligen har den sjukdomen.

Därför fick jag denna remissen till Lund.

Proverna som togs visar att jag HAR SLE

På ett sätt känns detta svaret som......HA HA HA VAD ÄR DET JAG HAR SAGT HELA TIDEN....

Klart jag inte vill ha en sjukdom, missförstå mig inte.

Jag känner min kropp, vet att jag har sjukdomen. 

Klart att man har bra perioder ibland. 

Nu har jag diagnosen för evigt. 

KAN NI NU HJÄLPA MIG SÅ JAG FÅR RÄTT BEHANDLING..... GE MIG RÄTT MEDICIN.... GE MIG REDSKAPEN ATT LEVA MITT LIV......

Alla andra prover och tester ger mig dom sista svaren. Så länge jag inte vet har jag inget att oroa mig för.

För mig känns detta som en miljonvinst. Att äntligen bli trodd av läkare


Ringde vårdcentralen idag.....

Läste upp lappen för min husläkare Oscar som har hand om mig och min medicinering just nu.

Sen har jag min reumatologläkare Christoph Sieweke som är min ängel. Han ringer mig var tredje vecka.

På lappen stod det......


"Tecken på Sjögrens syndrom?

Biopsi

Sakoidos

Körtel

Ökade eosinofila infiltrat?

P A D Svar."


Sen berättade jag var hon hade sagt.

Att jag äntligen har en diagnos som ni inte trott på. Att jag inte hittar på min värk.

Hans svar var....... Du ska få rätt behandling och vi kommer sätta in starkare morfin så jag kan leva utan smärta. Den 27 april börjar du med Plaquenilen. Sitta här på VC mellan 8 - 15 så vi har koll på dig.

Det är för att kolla så jag inte får en allergisk reaktion

Jag måste annars klarar jag inte vardagen.


Jag är skyldig mina barn, mina vänner och mitt barnbarn att leva.
Vara den tokiga jag är, släppa lös mina vingar. Springa barfota i gräset med min familj.

Ha en underbar sommar, våga åka till mina vänner. Gå på krogen.

Våga träffa en ny man.


Mitt liv är inte slut..... det har precis börjat....

 

 

MIN ÄLSKADE FAMILJ.

UTAN ER SKULLE JAG INTE SITTA HÄR OCH SKRIVA

ÄLSKAR ER SÅ INNERLIGT MYCKET

     

 




 



Av Marie Karlsson - 13 april 2015 23:48


Äntligen har tankarna samlat sig i skallen.

Varit en jobbig dag.


Idag åkte jag till Lund för att få lite svar från reumatologen. Min rema läkare hade skickat en remiss så en specialist skulle träffa mig.

Tog massa prover några veckor innan jag skulle träffa henne.

Varit väldigt orolig för detta besöket. Sanningen skulle sägas till mig.


Var lite försenad, men allt löste sig.

Läkaren frågade mig hur jag mådde. Berättade om värken, mina knölar, att jag tappar saker, stelheten, huvudvärken, hettan i huden, alla fläckar i ansiktet och på armarna.

Medan jag satt där och berättade fick jag hettan i huden. Hon såg det och sa att det är "fjärilen".

Lupus (SLE) visar en fjäril i ansiktet, näsan är kroppen och kinderna är vingarna i denna rodnad som blir.

Hon frågade om jag var torr i munnen och i ögonen. Ibland svarade jag.

Då ville hon testa mig för Sjögrens syndrom. Tog nya blodprover för kolla min köldkörtel och andra saker.


In i ett rum, fick två smala pappersremsor som skulle sitta i ögat för mäta tårkanalen.

Fem minuter skulle jag sitta med dessa medan jag blundade.

Efter en stund så sved det som fan. Kände hur det börja rinna ur ögonen, pappersbitarna började slå mot kinden. Ganska häftigt faktiskt.

Sen fick jag ett rör med en tratt på. Skulle sitta med öppen mun över denna i 15 minuter för mäta saliven.

Alltså det skulle rinna ur munnen. Svårt att INTE svälja.

Efter dom 15 minuter skulle jag ta saliv stimulans i munnen, tugga med öppen mun,

saliven skulle rinna ner i ett nytt rör, spotta ut om det blev för mycket.

Hur lätt är det att tugga utan att svälja? Jag lyckades i alla fall.


Efter det fick jag träffa läkaren igen.

Nu började hon undersöka mig.

Hon kollade igenom hela mig. Fick nästan ha gymnastik, hon antecknade alla min rörelser.

Såg hur stel jag är, hur ont jag fick.

Sen kollade hon mina knölar jag har.

Var väldigt orolig hur dom har spridit sig i huvud, haka, hals.

Hon vill att dom ska ta andra analyser på dessa. Fick en lapp med massa konstiga ord på som jag ska ge till min läkare som har hand om detta.

Ska göra en biopsid den 21 april.

Hon kollade mina armhålor och ljumskar. Var inte helt nöjd om jag förstod henne rätt.

Tittade på mina hudförändringar, tryckte på dom.

Det enda hon sa var: "INTE BRA"


Nu skulle hon sammanfatta alla prover, tester och mitt EMG.

I veckan ska detta tas upp på en konferans sa hon.

När allt är klart skulle hon ge mig besked på allt.


Jag är inte orolig.

HAR INTE FÅTT EN DIAGNOS PÅ ALLT ÄN...... HUR SKA JAG DÅ KUNNA SE NEGATIVT PÅ ALLT ????

Klart mina tankar snurrar. Mycket som händer i min kropp.

Tar en dag i taget. Hoppas på ett positivt svar i alla fall.


EN DIAGNOS FICK JAG IDAG......

Detta låter hur konstigt som helst.

Jag är så lycklig..... äntligen svar...... klart som fan att jag INTE ville ha detta svar...... en diagnos kan ge mig rätt medicin.

Enligt alla prover och mitt DNA prov visar att jag har

SLE.


Idag vann jag miljarder på lotto känns det som.

ÄNTLIGEN EN LÄKARE SOM TROR PÅ MIG.

EN LÄKARE SOM TAR MIG PÅ ALLVAR....... SE MIG...... HÖR MIG......LYSSNA PÅ MIG


SOM JAG HAR KÄMPAT FÖR DETTA.

Få ett svar....få rätt behandling...


Nu blir det många plågsamma undersökningar för mig.

Vad betyder dom när jag ska få den hjälp jag behöver........


Huvudsaken att jag


FÅR TILLBAKA MITT LIV




Av Marie Karlsson - 12 april 2015 23:55


Jag hatar min ångest.

Min värsta fiende.

Jobbigaste är att den kommer utan att förvarna mig.

Haft tre panikångest attacker idag......


Idag fick jag reda på sanningen. Älskar ärliga och raka personer.

Är mitt motto.

Var ärlig, rak och visa respekt.

Zandra sa till mig idag att hon sett under detta året att jag blivit sämre.

Att jag fått konstiga knölar på kroppen.

Nu har vi funnit en vid hakan.

Detta är så sjukt.


Nu ska jag göra massor av undersökningar.

Få svar på allt jag har inom mig.

Måste för att kunna leva vidare.


En sak har stört mig.....

Det finns en person som aldrig lämnar mig ifred.

Massor av samtal varje dag.........

Jag får ångest av allt som sker runt omkring.

Ensamheten jag har.

Ingen har gett mig kärlek på snart två år....

Kramar, ömhet, kyssar, vakna och somna tillsammans, äta, dela på vardagen

Saknar så mycket.

Jag kan inte träffa någon, mitt liv är så rörigt.

Inte rättvist mot mannen att komma in i denna tornado...


Är bara så trött på allt .......


Nervör inför mötet med Lund i morgon.

Att jag ska få ett negativt besked.

Den dagen den sorgen


Jag måste finna en balans i mitt liv så jag kan gå vidare


EMG

Av Marie Karlsson - 11 april 2015 00:23


Idag är det födelsedag


Min mamma  73 år

Tilda  5 år

Barnens pappa  50 år


GRATTIS TILL ER ALLA PÅ ER DAG...... <3


Tilda sover vid min sida just nu.

Klart man ska sova hos farmor när man fyller år.

Denna unge är det bästa som finns i mitt liv.......

Hon vet att jag är sjuk, gråter varje gång jag har träffat henne.

Jag ser att hon inte mår bra av att se mig halta, hon är så känslig.

Så hon visste om att jag varit hos doktorn och gjort min undersökning. Sen att jag kört bil hela dagen.

Jag och Lotta hämtade henne i kväll.

När ungen sätter sig i bilen börjar hon med sina magiska ord......

Jag sa till Lotta att vi måste elda lite eftersom det var en kall kväll och att vi behövde hämta in mer ved.

Då säger Tilda.....

-"Farmor du får inte lyfta för du har ont i handen.

-Men gumman, du har ju skadat ditt knä, svarar jag.

-Jag och faster hämtar ved, du ska göra kaffe, sätta dig i soffan och vila. Sen ska du ta febern för du är sjuk och sen får du bara ta två sockerbitar, säger Tilda

-Ja, farmor ska lyda.

-Var är febern? frågade Tilda.

Då menade hon termometern

-Sätt dig i soffan, befaller hon.

Sen kollar hon tempen i båda öronen. Som tur var hade jag inte feber.

-Nu vilar du farmor.

Jag tar av mig tröjan och min BH. Tilda säger

-Farmor vad gör du med tuttarna?

-Eh, släpper ut dom så dom får hänga lite. Har varit instängda i min tröja, svarade jag.

Alltså vad säger man när allt kommer spontant från denna unge ?

-Men farmor, vad gör du med tuttarna, säger hon igen.

Förklara en gång till. HA HA HA HA


Idag var jag i Karlskrona och gjorde mitt EMG test.

Kändes inget alls när han körde ner nålen i musklerna.

Men när han gav stötar kändes det upp i skallen, ha ha klart den e ju tom

När han satte ovanför mitt knä hamnade nålen lite snett.

Han vred den och jag trodde hela benet skulle trilla av. SATAN vad ont det gjorde.

Tydligen klarade inte min SLE av den behandlingen

Fått en reaktion efter nålen och misstaget

 

Jag hade ingen inflammation i musklerna. Jag grät av glädje.

Men dom andra diagnoserna som ska uteslutas får jag besked om när han kollat igenom allt.

Inga ordentliga svar än. Huvudsaken att jag har ETT lyckligt besked.

Här är en bild på hur det ser ut....

 

Nålen som sätts i muskeln och ger stötar.... inget som är skönt i alla fall.

Sticket kändes inte alls.


Nu är jag så slut att kroppen jobbar på övertid.

Ska krypa ner i andra änden av soffan.
Tilda vill ju alltid sova i soffan när hon är hos mig.


Ännu ett

GRATTIS TILL MITT UNDERBARA BARNBARN

 

     

 

 

-

Presentation


Min barndom, mina förhållanden, mina barn och mina vänner har format mig till den jag är idag.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Arkiv

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se