Ibland känns det som att varje dag är som fredag den 13:e.

Oturen som ligger över oss som en förbannelse.

Först är jag och Lotta hemma hos min kusin i Värnamo på påskafton för lite grillning och umgänge.

Vi har kanon trevligt. Barnen övertalade mig att vara på studsmattan med dom.

Visste att jag kommer ha ont sen. Men vad gör man inte för att glädja barnen.

Ja ja, jag landade fel på rumpan och fick ont i höften och i mitt knä.

Otur som vanligt.

Dagen efter sitter jag i mitt uterum, pratar i mobilen medan jag röker.

Där sitter jag i lugn och ro,

PANG

Stolen brister i sätet, viker sig framåt och jag dimper ner i golvet som en säck potatis.

Slog i häcken och ryggen. Gjorde så ont att jag började nästan gråta.

Alltså jag kunde inte röra mig dagen efter.

Ligger i soffan nästan hela påsken.

Åker till läkaren på tisdagen.

Eventuellt har jag fått ett DISKBRÅCK

Fallet tog så illa.....

Orkar snart inte med alla jävla förbannelse som vilar över mig.

Sen pratade jag med läkaren om hur jag mår.

Han ser att jag blir sämre för varje gång vi ses.

Berättade att jag vill ha en akuttid för mitt EMG test i Karlskrona.

Han får prata med min Rema läkare.

Nu har tillståndet blivit värre och den undersökningen kommer ge oss svar.

Har fått svårt att svälja maten, den fastnar i halsen och i matstrupen.

Ibland tappar jag svälj reflexen och kan inte svälja.

Sen är mina ben och händer värre. Tappar nästan allt jag håller i och sen orkar jag inte stå för länge.

Nu är det AKUT och han höll med.

VILL HA SVAR SÅ JAG FÅR HJÄLP

Lotta ska inte behöva se mig sån här

Det är inte rättvist mot henne.

Nu ska jag försöka röra lite på mig, vet att man inte ska sitta eller ligga för mycket.

Hur lätt är det när värken är så intensiv att jag mår illa?

Man gör ju inte saker som gör ont, bättre att vara stilla.

Får sluta vara så jävla envis. Lyssna på läkaren och lyfta den feta röven ur soffan.

KRAM PÅ ER FRÅN ETT SOMMARVARMT SMÅLAND.

Den jäkla karusell jag åker på hela tiden gör mig så snurrig.

Tankarna lever sitt liv, ångesten som rusar runt som ett virus.

Min sjukdom som lever som en tornado.

Tar över kroppen, kan inte styra smärtan.

Mitt i allt skit trillar jag och slår mig halvt fördärvad.

Stolen jag satt på brakade totalt ihop. Inget man kan vara beredd för.

Slog i hela häcken, svanskotan, handen och av smällen värker det i nacken och hela ryggen.

Kan snart inte röra mig.

Febern som flyttat in i kroppen. Haft feber i snart fyra veckor.

Alltså.... jag ser snart ingen ljusning på eländet som sker.

Ska till Lund den 13 april. Hoppas jag får alla svar jag behöver.

Specialist för SLE.

Något är det som inte stämmer.

Ja ja, en dag i taget som alltid.

Sen har jag en som aldrig lämnar mig ifred.

Välkommen till mitt liv.......

Jag vet att jag ska bara bli en bitch.

Inte en chans att jag kan bli en sån människa.

Mitt i hela jäkla karusellen ser jag en godhet i alla människor.

Om jag låter det negativa ta över kommer jag bli en bitter människa.

Förlåta, det kommer jag aldrig kunna göra. Men jag kan lära mig att hantera.

Går snart i ide fast sommaren är på väg.

Slippa alla känslor, värk och solen.

Som ni vet, Marie får ej vistas i solen.

Är nog en häxa trots allt..... smälter

Glad Påsk

Styrkan finner jag i mina barn.

Dom har gett mig den största kärleken man kan få.

Så mycket som jag bearbeta.

Värsta är nog vad som hänt efter skilsmässan.

Inget jag kan skriva här inne. Men ni som vet förstår mina tankar.

Hur äcklad jag känner mig, alla VARFÖR som snurrar i huvudet.

Vad har jag gjort? Hur kunde jag missa allt?

Är bara så trött på att det tar inte slut.

Jag vet inte hur jag ska känna......

Värken i kroppen blir bara värre för varje jävla dag som går.

Febern som jag haft i tre veckor nu.

Knölen på halsen som stör mina tankar, den gör inte ont så den stör inte annars.

Ryggen som värker, kan snart inte böja mig framåt.

Benen är stela när jag har suttit eller legat en stund.

Armarna som känns som ett ton när jag lyfter.

Nu går det inte längre.

Finns bara en sak som jag måste prova.

TRÄNA

I morgon ska jag ta min runda, Udden rundan som den heter.

En mil är den från Björnö (tur och retur) fast man går.

Måste testa se om det hjälper.

På tisdag ska jag till Vårdcentralen och ta min första tablett "Plaquenil"

Det är broms medicinen som jag inte ätit sen 2013.

Nu måste jag ta tag i allt.

Jag får inte börja med den hemma. Fick en svår allergisk chock, därför skrev dom ut den

Vet att det inte var tabletten som orsakade reaktionen. Men läkare har ju alltid rätt, Tror dom

Så en dag på VC, kan vara värt det. FInns en risk att jag kommer reagera och då kan det tydligen handla om mitt liv.

Lotta är orolig eftersom hon bor hemma. Hon ska inte behöva ta hand om mig fall något händer.

Håll tummarna att tabletten funkar.

Då jävlar kommer jag rocka.

Den hjälpte mig då och jag gick ner 23 kg på två månader......

Funkar inte att bara tycka synd om mig själv.

Jag blir bara sämre, bättre att testa mig fram.

Älskar er alla <3

Livet är så orättvist.......

Hur mycket kan en människa genomlida ?

Alla har en historia att berätta om sitt liv.

Öden som vi gått igenom....

När jag hör vad andra berättar tappar jag andan.

Helt sjukt hur livet verkligen är.

När jag ser sorg, cancer, misshandlade, övergrepp, hunger...... brister mitt hjärta i tusen bitar.

Om någon vill berätta är det viktigt att man lyssnar, försöka förstå deras kamp.

Värsta man kan göra är att berätta sin egen. Det är viktigt att personen få känna att

man finns där, ge dom total uppmärksamhet.

Min berättelse kan jag berätta en annan gång.

Det är ingen tävlan vem som har haft det svårast eller vem som är sjukast.

Oavsett vad allt handlar om är det hemskt för den personen som blivit drabbad.

Min berättelse om min kamp är jobbig för mig.

Kampen om att finna trygghet i sin själ.

Börja trycka ner det negativa som bara växer, lyfta fram det positiva istället.

Annars orkar man inte.

Humorn jag har är min livlina.

Vet att jag kan vara helt utflippad många gånger.

Skrattar tills jag får kramp i magen. Tur jag har vänner som förstår hur förbannat

galen jag kan vara.

Ni är dom bästa jag har.

Utan er kan jag inte få dagarna att fungera.

Skratt är den bästa medicinen som finns.

Äntligen har jag funnit min egen väg.

Vägen som kommer ge mig lätta steg mot min älskade sommaräng.

Några hinder har jag kvar.

Hoppas ni vill fira med mig när jag når målet.

GLAD PÅSK PÅ ER ALLA