mytreasures

Senaste inläggen

Av Marie Karlsson - 16 januari 2015 01:46


Mina tankar sätter hål i min själ.

Så mycket som snurrar, kan inte stänga av.


Det som är jobbigast för mig är min förbannade sjukdom.

Pratade med min medicin läkare.

Berättade om min oro, att jag känner mig allmänt sjuk.

Kan inte peka på en enda sak som stör.

Känner hur kroppen lägger av för varje vecka som går.

Musklerna blir svagare i kroppen, blir yr för ingeting, blir super trött för inget.

Denna trötthet som finns inom mig är hemsk. Den bara sköljer över mig som en våg,

kan inte koncentrera mig, blicken fryser sig fast på en punkt, känner bara hur kroppen somnar.

Det är så otäckt att känna sig så slut.


Igår fick jag åka in med ambulans eftersom jag svimmade av. Lotta den stackaren

blev så rädd att hon skakade.

Så här ska det inte vara.

Lotta ska känna sig trygg här hemma, inte vara orolig för mig.

Idag hade vi ett möte med LSS och Arbetsterapeut.

Jag frågade dom ifall det händer mig något om Lotta får den trygghet hon behöver.

Ville ha ett svar så jag slipper ha dessa tankar om henne hela tiden.


Jag har ringt återbud till min undersökning i Karlskrona. Fått en remiss om att göra EMG, jag vet

vad han misstänker.

På onsdag den 21 januari ska jag ner till Karlskrona. Jag måste denna gången.

Denna undersökning måste bekräfta om jag har sjukdomen eller inte.

Svaret kommer tala om hur min framtid kommer se ut.

Jag kan inte bara säga WHAT EVER när det handlar om min hälsa.

Har mina tre barn att tänka på.


Kampen man måste gå igenom för sin hälsa tar på krafterna.

Jag orkar inte åka till sjukhuset, dom lyssnar ju inte på mig.

Varje gång känner jag mig som en hypokondriker.

Är det så man ska känna sig när man behöver läkarvård?

Man åker inte ambulans om man inte är allvarligt dålig.

Herregud, mitt blodtryck låg på 80/65, Är man inte sjuk då?


Orken tryter......

Mina känslor blir bara en stor kaos inom mig.

Finns en enda fråga inom mig.......


VARFÖR JUST JAG ???????



Av Marie Karlsson - 15 januari 2015 18:32


Nu har jag haft yrsel i ett par veckor.

Kanske ett tecken att jag börja bli gammal ;)


Igår svimmade jag igen, stackars Lotta blir ju livrädd varje gång

Så hon ringde efter en ambulans.

Blodtrycket är lågt, dom ville lägga in mig.

Som vanligt är jag envis och valde åka hem.

Ny medicin som kanske kan hjälpa mig.


Bara en uppdatering om att jag är hemma, fortfarande yr och tar det lugnt.

Lovar att jag inte städar, fingrarna i kors.

Skämt och sidor, jag tar det lugnt.


kram på er


Av Marie Karlsson - 14 januari 2015 02:31


Nu sitter jag här i sängen som vanligt.

Klockan är halv tre på morgonen.

Hatar mina sömnlösa nätter.


Tankarna lever sitt eget liv.

Kan inte låta bli att tycka synd om mig själv. Självömkan är det värsta som finns.


Det som snurrar mest i skallen är TILLITEN

Hur ska jag kunna lita på någon igen?

Testad nätdejtning. Vilka idioter det finns.

Tror ni verkligen att jag skaffa mig en ny ? ? ?

Har väl lärt mig läxan.

Spelar ingen roll vem man pratar med. Till slut har jag en snopp bild i min dator.

ÖRRRRRKKKKKK

Snälla om det är fler kvinnor/tjejer som får det, ge mig en kommentar.

Blir galen på skiten.


En dag kanske någon ta emot min hand, håller den hårt, lägger den mot sitt hjärta och ge mig kärlek.

Den dagen kommer när jag minst anar det.

Just nu känner jag mig så ensam, livrädd att bli ensam resten av mitt liv.

Hatar somna ensam i min stora dubbelsäng, hatar att vakna ensam.

Slutat äta frukost eftersom jag saknar någon att dela den med.

Ibland äter jag inget alls.

Glömmer laga mat, Lotta klarar ju sig själv.

Så vi är ganska knäppa hon och jag :)


Får väl stänga ner skiten och se om jag somnar,

Ska till läkaren i morgon.

Feber och frossa.......


Pözz i natten

Av Marie Karlsson - 13 januari 2015 21:46


...... NEJ är det svåraste ordet som finns i mitt ordförråd.


Förstår inte varför jag alltid ska se till att andra har det bättre än mig.

Att jag aldrig lär mig när jag blir sårad.


Trots allt som hänt kan jag inte säga ordet.....

Gäller alla som finns i mitt liv.

Ibland känns det som att MARIE kan vi utnyttja, säga vad vi vill, behandla som vi vill.....

hon klagar aldrig, säger aldrig Nej, anpassa sig.


Nu när jag behöver hjälp finns INGEN där.

Brukar säga "Jag bryr mig inte"

Det GÖR JAG.... blir så ledsen, hjärtat gör så ont.

Tårarna som brinner hela tiden bakom mina ögonlock.

Ensamheten, förtvivlan och övergivenheten som sköljer över mig.


Två gånger kunde jag uppfylla min dröm, vad gjorde jag istället ?
Jag gav nästan bort allt......

Vad hände efter det?

Övergiven


Min dröm kommer aldrig att uppfyllas.

Hoppet är nog det sista som ger upp.


Vet ni vad som sårar mig allra mest ? ? ?

Vad jag än gör så är det inte tillräckligt ......


Kommer skriva vad jag menar när jag orkar.......




Av Marie Karlsson - 12 januari 2015 23:22


Så mycket tankar som snurrar inom mig.


Vet inte hur jag ska sortera allt.

Så mycket jag vill ha sagt som jag inte kan berätta.

Känns som hela jag blir totalt överfull av allt skit.


Jag har alltid gett allt för familjen.

Så fort någon behövt något har jag funnits där.

Det är min roll som förälder, aldrig att jag sviker.

Mina barn har ingen som helst skyldighet att finnas där för mig.

Ingen skyldighet att hjälpa mig.


Jag vet att jag gjorde ett misstag 2003.

Det var det svåraste jag någonsin gått igenom.

Ibland känns det som att jag straffas för min handling.

Jag förtjänar det......

Jag vet inte varför jag får den känslan att jag inte duger.

Att något är fruktansvärt fel.

Jag kan aldrig släppa min handling........

Ingen mamma gör som jag gjorde.

FÖRLÅT



Min sjukdom börja ta över mitt liv.

Känner i kroppen att det blir bara värre.

Svimmar, yr hela tiden, ont i kroppen, handen är sönder trasad efter operationen.

Hur ska jag göra då?
Hemmet måste skötas, skottningen när snön kommer.

I lördags fick jag skotta bort blöt snövall. Grät av min smärta medan jag skottade.

Ved som måste tas in, klart att handen inte läker.


Mina barn älskar mig av hela sitt hjärta, jag älskar dom innerligt mycket.

Bara mina känslor som leker med mig.

Jag har full förståelse om dom tar några steg bakåt.

Slippa se mig sjuk, slippa bli ledsna.

Jag hade också gjort det.


Vet ni vad jag är mest rädd för ? ..........


Att mina barn blir ensamma........

 

Glöm aldrig denna låt......

den är till er

 

#spotify

 

Av Marie Karlsson - 11 januari 2015 14:48


Mobbning finns överallt.

Skola, arbete, vänner, internet........ finns överallt.


Detta är fruktansvärt för den som blir mobbad.

Personen lever med en sorts skam. Tror att det är deras fel,

att man förtjänar att bli mobbad.


INGEN FÖRTJÄNAR ATT BLI MOBBAD...........


Så många som lever i sin ensamhet med sin mobbning.

Vågar inte berätta för en vuxen, livrädda att det blir värre om man berättar.

Vissa skolor gör inte ett enda skit mot den som blir mobbad.

Man lär barnen att det är ok att skada en annan människa.


Vart ska barnen söka trygghet?

Tryggheten för våra barn är det viktigaste i livet.


Nätmobbningen är nog den som ligger på topp.

Personen som sitter bakom skärmen och läser alla hat ord bryts ner.

Våga visa gör dom inte. Många säger att det är deras eget fel som lägger ut bilder,

har facebook, instagram och en blogg.

Herregud, varför vänder dom det mot offret?

Slag skadar inte lika mycket som orden.

Ett ord kan aldrig tas tillbaka. Det finns i hjärtat hela livet.

Ett slag är annorlunda. Tror ni förstå vad jag menar.

Nu sitter jag inte och säger att man ska slå, bara försöker förklara....


Det finns så många ungdomar som tar sitt eget liv för dom orkar inte med mobbningen.

Detta är så hemskt.

Anmäler dom förövaren och försöker få psykologisk hjälp finns det ingen.

Psyket är ett hån mot dom som behöver deras hjälp.

Det är så tragiskt att en människa som mår dåligt och blir mobbat inte får den hjälp dom behöver.


Hur stoppar man mobbningen?

Föräldrar måste ta ansvar för sitt barn under skoltiden.

Man kan inte bara skylla på skolan.

Vi föräldrar måste ha mer koll vad våra barn gör på internet.


Det kan vara en start i kampen mot mobbarna.


Ni som blir mobbade.

Våga anmäla, våga visa en vuxen, våga visa en vän....


DET ÄR INTE DITT FEL, DET ÄR INGEN SKAM.....


Alla är unika, alla är speciella, alla ska visa varandra respekt.


DU ÄR DEN DU ÄR, VA STOLT ÖVER DIG SJÄLV.


Av Marie Karlsson - 10 januari 2015 20:31


Sitter här i soffan och bara deppar ihop.

Tårarna som bränner bakom ögonlocken.


Vet inte i vilken tråd jag ska dra i först.....

Alla snören som hänger ner, väntar att man ska dra i den och allt bara öser över mig.

Försöker ignorera dom, går inte, hänger framför ögonen.


Många kanske tycker jag är löjlig just nu.

Men jag kan inte låta bli att känna.......

Det är många som inte bryr sig att dom fyller år.

Jag har inte gjort det innan heller.

Eftersom jag fyller år på årets sista dag, många har sina traditioner på nyår.

Aldrig begärt att mina barn ska fira mig, vill dom använder sina pengar till sina

egna fester på Nyår med sina vänner. Det har varit min födelsedagspresent från dom.

På tio år har jag fått två födelsedagspresenter.

Med det menar jag att jag fick inte ens från den jag levde med.

Inte ens en blomma. :(

Nu fyllde jag 50 år. Många vill inte ens fira den dagen.

Jag personligen tycker att det talet är lite speciellt.

Jag ville inte ha en STOR fest, orkade inte för min sjukdom.

Så mina barn och min vän Niina med familj firade mig. Niina ordnade allt med mat och tilltugg.

Kände mig så speciell att alla mina tre barn var samlade på min födelsedag på många år.

Det som gjorde mig ledsen var att jag fick inte ens ett enda blomsterbud.

Förlåt, men jag blev faktiskt ledsen.


Sen har jag ingen som kan hjälpa mig med skottningen.

Ja, jag har valt att bo i huset. Med det följer skottning på vintern.

Det jag blev så ledsen över är att ingen kan hjälpa mig nu när jag har opererat min hand.

Jag älskar att skotta snö, funkar inte nu när handen inte funkar.

Idag grät jag medan jag skottade bort den blöta vallen som blivit av traktorn.

Men, men........


Har bara en sån jävla tycka synd om MARIE dag idag.

Gnäll.....Gnäll.... Gnäll


Får se framåt, nytt liv, gymkort, personlig tränare, en framtid som bara jag kan forma.

Så jag får nog blicka framåt...


Pözzzzzzz


#spotify

Av Marie Karlsson - 10 januari 2015 16:41


Idag har det varit invigning på Emmys arbetsplats.

Växjö Padelcentral.

Väldigt trevligt och massor av folk...


www.vaxjopadelcenter.se


                                       

Emmy i svart tröja, en annan anställd i blå och sen gymägaren Fredrik


Så nu har Marie och Lotta skaffat sig gym kort på både Padelcentralen och Vida Arena. Vi har pratat med en PT som ska hjälpa oss i början av träning.


Gå in på

www.vaxjopadelcenter.se

Växjö Padelcenter på FB


Ni kommer bli så välbemötta av denna underbart trevliga personal.



Presentation


Min barndom, mina förhållanden, mina barn och mina vänner har format mig till den jag är idag.

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards