Direktlänk till inlägg 11 oktober 2014
Min älskade bäbis somnade in i går.
Tårarna tar aldrig slut, hjärtat blöder.
Dombledore kom till oss 2010. Från första dagen var han så speciell.
Alla älskade honom från första blicken.
Dombledore blev hela familjens kelgris.
Han hade sina egenskaper som gjorde han så unik.
Varje gång det ringde på dörren sprang han dit, han skulle vara först att se vem det var.
Lagade jag middag låg han vid mina fötter, hade han tur tappade jag nåt.
Han skulle alltid ligga på någons mage när man satt i soffan. Varje natt ville han ligga intill eller på bröstet med nosen mot min kind.
När jag inte var hemma sorterade han i tvättkorgen. Var bara mina kläder han ville åt. När jag kom hem så låg det kläder utspridda i hela huset.
Han satt alltid vid någons sida när man åt mat.
Alltså vi väntade på att han skulle börja skälla.
Jag fick Dombledore när jag mådde som sämst i mitt liv.
Han blev min bästa vän.
Dombledore gav mig den kärlek jag saknade i livet, han svek mig aldrig, han tröstade mig varje natt, låg på min mage när jag hade ont, älskade mig för den jag var.
Bandet var så enormt mellan mig och Domblis.
Hela familjen sörjer. Alla hade sina band till honom. Han älskade oss alla.
Allt gick bara så fort.
När vi kom till veterinären luktade han direkt på nosen.
Han sa att han skulle göra allt för rädda honom, men trodde inte att det skulle gå vägen.
Dombledore hade njursvikt
Tyvärr fick jag ta beslutet att han fick somna in.
När han gett honom sprutan fick jag honom i min famn.
Klappade han över huvud, smekte i öronen som ha älskade, under hakan, på nosen och då fick jag alltid ett slick på fingret.
Sa hur mycket jag älskar honom, att han slipper lida, bad om förlåtelse att vi inte kunde göra mer.
Han somnade in med min kärlek och värme.
När vi åkte hem så satt jag i baksätet med honom i mitt knä. Kelade, pussade honom, bad honom vakna, smekte hans tassar som han älskade, hulkade fram mina kärleksord.
För varje kilometer hem kände jag hur han blev kallare. Nosen blev vitare.
När vi hade två mil kvar hem så började han stelna. Jag fick sån panik ångest att luften försvann ur kroppen.
Väl hemma så tog min son honom, lade honom på en filt i bagageutrymmet. Lindade in honom med massor av kärlek.
När vi kom till skogs ville jag se honom en sista gång.
Vek upp filten, pussade, kramade och smekte honom på kinderna.
Sa hur mycket jag älskar honom, sa förlåt, bad honom öppna ögonen, ville inte släppa taget.
Fick fullständig panik när jag var tvungen att släppa.
Dombledore var inte bara en katt. För mig och hela familjen var han en bäbis.
Den kärlek som han gav oss och som han fick tillbaka är unik.
Dombledore var en väldigt speciell katt.
Det fattas en bit av familjen.
Kan inte sluta gråta. Saknar dig så det gör ont <3
Viktigaste är att du slipper plågas.
Dombledore, du var så speciell för mig.
Sov gott min älskade bäbis.
Glöm inte bort mig, jag kommer aldrig glömma dig <3
DOMBLEDORE
2011 - 2014
Jag har bestämt mig att stänga ner bloggen. Känner att denna kommer vara en påminnelse om allt skit som skett Lovat Lotta att vi ska starta ett nytt liv när hon kommer hem från sjukhuset. Att detta blir en start för min älskade dotter a...
Jag fattar inget alls. Varför är nog den största frågan som cirkulera i min skalle. Det ska mycket till innan jag blir den person som får hat inom mig. När jag tänker efter har jag nog aldrig hatat någon. Hat föder bara agg, föder on...
Jag klarar inte av att vara ensam hemma, ångesten äter upp mig. Så vi tog ett beslut jag och min familj. Nu har jag flyttat hem till min son och hans familj. Det funkar kanon. Så jag har min egen hörna i vardagsrummet. Katterna följde...
Länge sen jag bloggade. Har varit så mycket runt omkring mig. Måste ta tag i allt innan jag känner att det funkar med bloggen. Jag har varit så sjuk. Spytt galla hela tiden, så fort jag fick mat i magen kom allt upp med gallan. Ont ...