Det finns en rädsla inom mig som jag aldrig visar omgivningen.

Rädslan att visa mig svag.

Hela mitt liv har jag fått kämpa om styrkan. Kämpat för min egen överlevnad.

Alltid kämpat för att bli älskad för den jag är.

Sorgen som finns inom mig att jag känt mig så oälskad.

Den kärlek jag får av mina barn, vänner gör mig stående. Utan dom skulle jag inte sitta här.

Jag måste hitta den inre punkt som gör mig hel.

Slippa känna mig så missanpassad.
Känna mig harmonisk, lycklig, glad, fylld av livsglädje som bara smittar av sig.

Jag mådde som bäst när jag hade gått ner mina 23 kilo. Var pigg och rask.

Gick en och en halv mil varje dag.

Äntligen kunde jag köpa kläder som var i tre storlekar mindre.

Älskade spegelbilden när jag hade tagit på mig mina Levi jeans, snygg åtsittande t-shirt.

Oh, vad jag njöt.

Jag vet att det inte är utsidan som räknas.

Jag har blivit mobbad hela mitt liv om min kropp, utseende och hår.

Nu handlar det inte om bara vänner, utan även i familjen.

Det har knäckt mig så många gånger när dom säger.....

"Fan vad tjock du är. Du var så snygg när du var 20 år. Hur ser du ut på skallen? Du är så ful i kort hår"

Vet ni vad dom orden har sårat mig?
Att dessa ord inte går att radera ur mitt huvud.

Jag grät i fredags när jag skulle klä mig inför Carl Oscars dagarna.

Hatade att mina jeans inte passade.

Jag vet att det är mitt eget fel.
Jag tillät mig att gå rakt in i väggen. Lägga mig ner och bara ge upp.

För mig var detta det enklaste jag kunde göra. Slippa ta tag i allt som skedde runt omkring mig.

Nu har jag fått en spark i röven som jag behövde.

Idag började mitt schema på gymmet.

Gick 30 min powerwalk. Jag kan inte gå snabbt så jag har funnit en annan lösning som ger mig samma effekt som powerwalk.

10 min i den takt jag klarar av, sen kör jag lutning på 3 i fem min och sen lutning 6 i 10 min. 5 min i lugn takt så pulsen går ner.

I morgon ökas det till 40 min på bandet.

Jag ska köra ett schema i åtta veckor.

Jag har verkligen bestämt mig. Måste ner i vikt för min SLE.

Tror att det är därför jag har blivit sämre i kroppen. Får bära på för många kilon.

Läkaren sa att detta är nästan livsfarligt för mig att bara lägga mig ner och ge upp.

SLE mår bra av motion.

SO MY FIGHT FOR MY OWN LIFE JUST STARTED........

Ska ta massa foton på min resa. När jag nått målet kommer ni se fotona jag tagit.

Ni kommer bli chockade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig att stänga ner bloggen.   Känner att denna kommer vara en påminnelse om allt skit som skett Lovat Lotta att vi ska starta ett nytt liv när hon kommer hem från sjukhuset. Att detta blir en start för min älskade dotter a...

  Ja, väggen har nått min näsa. Så nu är jag platt i nian......   Just nu finner jag ingen vattenyta i skallen. Kan inte få luft någonstans, hela jag drunknar. Så jag har fått order om att bara ta dagen som den kommer, ingen stress, inga ...

  Jag fattar inget alls.   Varför är nog den största frågan som cirkulera i min skalle. Det ska mycket till innan jag blir den person som får hat inom mig. När jag tänker efter har jag nog aldrig hatat någon. Hat föder bara agg, föder on...

  Jag klarar inte av att vara ensam hemma, ångesten äter upp mig. Så vi tog ett beslut jag och min familj. Nu har jag flyttat hem till min son och hans familj.   Det funkar kanon. Så jag har min egen hörna i vardagsrummet. Katterna följde...

  Länge sen jag bloggade. Har varit så mycket runt omkring mig. Måste ta tag i allt innan jag känner att det funkar med bloggen.   Jag har varit så sjuk. Spytt galla hela tiden, så fort jag fick mat i magen kom allt upp med gallan. Ont ...