Linda

30 augusti 2014 14:13

Hej.
Jag är ledsen för din skull, för det svåra som hänt dig. Vad skönt att du hittat ett sätt att på sikt kunna bearbeta din sorg.
När det händer svåra saker , kanske tom flera inom en kort tid, blir vi lätt missmodiga och känner oss maktlösa.
Det är en smärta som ofta gör sig påmind. Det kan vara svårt ibland att umgås med andra som har ett helt annat liv än det du beskriver i denna blogg. Har tittat lite i den idag.

Ord kan göra mycket ont, då man är sårbar i en svår situation. Den man pratar med utgår ofta från sig själv och sitt liv. Det kan därför bli helt fel , när den personen glömmer att sätta sig in i den andre personens situation som har det svårt.
Man blir sårad och ledsen och kanske förtvivlad.
Inget funkar för en , känns det som..
Det är lätt att känna sig ensam i sin sorg. Ja, man kan känna sorg över sitt liv också, även om det är en annan sorts sorg.
Detta kan vara svårt för andra att förstå, det kanske är långt ifrån deras liv, det liv dom lever.
Det är därför mycket lättare för dom att skriva med dig än att vara nära dig i verkligheten.
Det är just det, det blir för verkligt. Det dom inte kan se genom datorn är ju dina ögon som visar en sorg och smärta. Ditt ansikte talar om för dom att du är ledsen och inte mår bra nu.
Ditt sätt att prata berör. De kanske känner sig maktlösa också. Dom känner inte dig, dom vet inte hur dom ska förhålla sig till det du berättar eller det dom ser.
Då är det lättast att fly fältet.

Din familj har sett dig tidigare och sett en glad mamma. Dina vänner vet också vem du är. Dom har sett flera sidor av dig, det som är du.

Du är en mycket kärleksfull person med känslor som du kan uttrycka i skrift och säkert i det verkliga livet.
Du ska se detta själv och ta bort den skulden du väljer att lägga på dig själv, med att du inte duger.
Det krävs kärlek och förmåga att se och stötta andra .
Jag är övertygad om att du ser andra, snart kommer någon att se dig där du bor.
De kommer att se dig dig och din kärlek , precis som jag gjort här på bloggen.
Ibland kan det vara bra att träffas korta stunder med nya människor. Då hinner man smälta dom sakerna man pratat om, och man får mer tid att lära känna varandra. Då är det också lättare för varandra att förstå det som sagts.
Man kan göra något tillsammans när man träffas, som är trevligt för båda. Då blir det roligare att ses nästa gång. Alla tycker om att ha något att se framemot. Önskar dig det som kommer att göra dig glad.
Glädjen är en snäll vän.

Linda

30 augusti 2014 15:35

Jag har också mina brister.
Det kan inte bero på dig att jag gör fel, att du inte duger. Det är det jag vill säga , att vi inte ska lägga skuld på oss själva när folk säger dumma saker.

Precis som jag som ville trösta dig, skrev att du ska ta bort den skulden du " väljer" med att du inte duger. Det är inget man väljer, det är en "känsla "man får när det inte funkar. Man känner sig ensam. Det vet jag och borde kanske valt ett annat ordval.

Menade att du ska slänga den känslan när den kommer. Man kan känna så, sen ta bort den. Låter man den sitta kvar blir man missmodig. Det hindrar oss för att se våra tillgångar/ egenskaper som kan hjälpa oss att gå vidare/framåt.
Att vi ser positivt på oss själva. Det är ju det också andra ser och behandlar oss så också. Därför ska du säga till dig själv att du är bra. Andra har bara inte sett det än, för dom känner dig inte. Det är min tanke.
Vill inte göra dig mer ledsen. Ber om ursäkt om det blev så.

Skriva är också svårt, speciellt till någon man inte känner. Ville vara tydlig med att det handlar mer om hur folk är mot varandra i svåra situationer än om dig.
Menar att du ska vara glad för vem du är och att tänka att det kan vara svårt för andra att stötta dig på det sättet du mår bra av.
DU DUGER!!!!

Härligt att du har din familj som vet vem du är.
Du bor underbart och den stigen hade jag gärna promenerat på.
Det sägs att promenader är bra för allt möjligt.
Försök att ha det så bra du kan denna helg. Naturen och fåglarnas sång är bra för själen.

Kram på dig ❤