Ibland känns det som att ödet är en ironi.

Så många som säger att

ÖDET BESTÄMMER

Varför blev mitt öde en kamp ?

Vad har jag gjort för fel ? Jag valde inte att få detta livet.

Vilken väg jag än tagit så kan man inte stoppa en sjukdom.

Så ÖDET är en ironi för mig.....

Vägen jag har vandrat på har varit lång.

Skogsvägen är mörk, kall, tyst, grenar som hänger ner över huvudet som i en skräckfilm.

Det har funnits lampor, tyvärr har jag inte kunnat tända dom.

Jag kämpar hela tiden att komma ifrån denna väg.

Kämpar för finna ro, lycka, kärlek, omtanke, trygghet och styrka.

Min sjukdom kan jag nog inte göra så mycket mer för. Utan mest att jag ska få en smärtlindring som gör att jag fungerar i vardagen.

Börja träna, umgås med vänner, ta en krogrunda, komma ut i naturen.

LEVA ETT LIV, BRYTA MIN ISOLERING.

Marie som levde ett lyckligt liv, ett liv fyllt av vänner, skratt och äventyr måste hitta tillbaka.

Dörren som varit stängd behöver öppnas igen. Just nu är dörren på glänt.

Den gamla Marie tittar försiktigt ut, ta ett djupt andetag och stänger dörren igen.

Hon är inte redo att öppna den helt, våga gå tillbaka på vägen i mörker.

När hon väl vågar gå stegen mot ljuset, mot grinden.
Grinden som öppnas, ängen som blomstrar, flugor som surrar, blommorna som luktar underbart.

Känna vinden i håret, skrattet som bubblar i strupen.

Där bakom grinden finns mitt liv.

Jag kan inte jäkta henne att komma fram. Få ta den tid som behövs.

Kärleken ?

Ja, jag saknar någon vid min sida, någon som stöttar mig, dela min vardag med.

Hur ska jag finna denna NÅGON när jag är isolerad i hemmet ?
Värken som vinner varje dag, som gör att jag inte kommer ut.

Träningen som blir lidande, gym kortet som dammar i plånboken, vår PT som vi ringer återbud till hela tiden.

Kampen om stiga upp ur sängen, tårarna som fuktar min kind.

Ännu en dag i skyttegraven.

Inget liv.... Inget att se fram emot.

Jag kan inte vara den mamma, svärmor, farmor och vän som jag borde vara.

Värken vinner kampen varje dag.

Ångesten som hoppar av glädje inom mig, hoppar för att den får leva ett fritt liv inom mig.

Mina barn får lida.....

Vill ni veta en sak ?

I HATE MY FUCKING LIFE

#spotify

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig att stänga ner bloggen.   Känner att denna kommer vara en påminnelse om allt skit som skett Lovat Lotta att vi ska starta ett nytt liv när hon kommer hem från sjukhuset. Att detta blir en start för min älskade dotter a...

  Ja, väggen har nått min näsa. Så nu är jag platt i nian......   Just nu finner jag ingen vattenyta i skallen. Kan inte få luft någonstans, hela jag drunknar. Så jag har fått order om att bara ta dagen som den kommer, ingen stress, inga ...

  Jag fattar inget alls.   Varför är nog den största frågan som cirkulera i min skalle. Det ska mycket till innan jag blir den person som får hat inom mig. När jag tänker efter har jag nog aldrig hatat någon. Hat föder bara agg, föder on...

  Jag klarar inte av att vara ensam hemma, ångesten äter upp mig. Så vi tog ett beslut jag och min familj. Nu har jag flyttat hem till min son och hans familj.   Det funkar kanon. Så jag har min egen hörna i vardagsrummet. Katterna följde...

  Länge sen jag bloggade. Har varit så mycket runt omkring mig. Måste ta tag i allt innan jag känner att det funkar med bloggen.   Jag har varit så sjuk. Spytt galla hela tiden, så fort jag fick mat i magen kom allt upp med gallan. Ont ...