Direktlänk till inlägg 9 mars 2015
Jag har varit så tålmodig jag kan vara.
Ingen kan säga att jag vände ryggen till så fort det blev problem.
I tio år har jag kämpat för hjälpa.
Varit hos så många olika terapeuter genom åren.
Kämpat för att han skulle få hjälp med sitt skit.
Vad har jag fått för att vara den tålmodiga?
En skev bild av mig själv, fått skulden för att ALLT var mitt fel.
Hur kan allt vara mitt fel ? Det är han som orsakat allt med sitt
beroende. Jag behöver inte bevisa för någon om vad som hänt mellan oss.
Huvudsaken att JAG VET SANNINGEN.......skiter i alla andra
Oktober 2013 ville han skiljas. För mig spelade det ingen roll vem som sa orden...
Jag hade själv dom tankarna. Men jag ville först gå igenom min avgiftning innan
jag ville bryta upp.
Jag har velat skiljas i många år, men någonstans på denna resa valde jag att kämpa lite mer.
Lite mer blev till år.
Sen fick han diagnosen cancer i tjocktarmen.
Kände då att det var verkligen fel tillfälle att gå vidare.
Utan jag stannade i två år, tog hand om hans stomi, hjälpte honom att komma tillbaka med starkare självförtroende.
INGEN kan säga att jag inte kämpade.......
Sen skilsmässan och efter han flyttade ut ringer han mig dagligen.
Om bagateller, vad som hänt på hans jobb, vad det är på TV:n.... alltså han ringer om ALLT.
Jag har inte orkat bråka utan svarat med irriterad röst varje gång.
Som i torsdags visste han att jag skulle på hockey med familjen.
Ändå ringde han.
Nu har jag nått punkten själv.
Man kan inte nå dit om andra tjatar hur jag ska göra.
Idag sms jag honom och frågade om han var ledig.
Så jag bjöd hit honom på kaffe.
Nu satte jag ner foten och sa att han inte kan ringa mig hela tiden.
Att jag inte orkar, måste finna mig själv och gå vidare.
Hur kan jag göra det när han ständigt ringer.?
Nu hoppas jag verkligen att han förstår.
Så jag är stolt över mig själv att jag satte ner min fot.
Jag vill ha denna sommaren med min familj, vi ska ha roligt, grilla, party, lekar och massa annat.
Då vill jag vara FRI.
Så beröm mig nu att jag äntligen satte ner min fot.
Går inte att vara dum snäll som det heter.
Vet ni.........
Alla stora stenar trillade av mitt hjärta.
Den tålmodiga Marie har visat den sida som är stark.
En klapp på axeln, Nu går jag med fria kliv mot framtiden.
Kram på er alla.
Jag har bestämt mig att stänga ner bloggen. Känner att denna kommer vara en påminnelse om allt skit som skett Lovat Lotta att vi ska starta ett nytt liv när hon kommer hem från sjukhuset. Att detta blir en start för min älskade dotter a...
Jag fattar inget alls. Varför är nog den största frågan som cirkulera i min skalle. Det ska mycket till innan jag blir den person som får hat inom mig. När jag tänker efter har jag nog aldrig hatat någon. Hat föder bara agg, föder on...
Jag klarar inte av att vara ensam hemma, ångesten äter upp mig. Så vi tog ett beslut jag och min familj. Nu har jag flyttat hem till min son och hans familj. Det funkar kanon. Så jag har min egen hörna i vardagsrummet. Katterna följde...
Länge sen jag bloggade. Har varit så mycket runt omkring mig. Måste ta tag i allt innan jag känner att det funkar med bloggen. Jag har varit så sjuk. Spytt galla hela tiden, så fort jag fick mat i magen kom allt upp med gallan. Ont ...