Min resa har varit lång.

Ibland kan jag inte förstå hur mycket en människa tål.

Jag har vänner som drabbats väldigt hårt, då pratar jag inte sjukdom.

Vänner som är sjuka, en kämpar med rättvisan för sin dotter.

Alla tragedier är av olika händelser, alla reagera vi olika.

Sorgen är personlig, sjukdom är personlig, rättvisan är offentlig.

Min sjukdom har saboterat hela mitt liv.

Operationen som gick så fel det kunde var starten på denna jävla resa.

Året mina barn såg mig så påverkad av morfin, vissa dagar satt jag bara och somnade.

Dom har haft ett helvete.

Fick nog av alla tabletter sjukvården gav mig.

Begärde en avgiftning för att få tillbaka livet.

Det var en mardröm som tog sista krafterna ur min kropp.

En ren överdos som nästan tog livet av mig.

Hade jag inte haft droppet som var min avgiftning och mitt skydd mot opiater skulle jag inte leva idag.

Varje kväll tänker jag på den händelsen, hur nära det var att mina barn höll på att förlora mig.

Det är ingen rädsla jag bär på. Är inte rädd för döden.

Det jag bär på är ångest, smärta, tomhet........

Jag har inte orkat att anmäla denna händelse. Känner att jag måste för att andra inte ska drabbas

av felhantering av mediciner.

Någonstans tappar jag länken till ett underbart liv.

Jag isolera mig, tappat suget för träningen, tappat suget för allt.

Har aldrig någonsin haft åldersnoja.

Jag är hundra % säker på att jag har en femtio års kris.

När jag ser mig i spegeln. Då ser jag rynkor, händerna, brösten, vid ögonen.

Alltså vad har hänt?

Nyss var jag ju 40 år.

Vart tar åren vägen?

Jag har varit off ett tag nu.

Värsta är att min familj drabbas av hur jag mår.

Den som tagit mest skit är min svärdotter Zandra.

Jag har varit så otrevlig i telefon. Jag kan inte skylla på något.

Bett om ursäkt hur många gånger som helst.

Men det går inte att spola tillbaka och ta tillbaka orden.

Dom är sagda och jag ber till Gud att hon inte tog åt sig.

FÖRLÅT ZANDRA.

Jag älskar dig <3

Du har gått igenom en så svår resa en mamma någonsin kan.

Är så ledsen att jag varit egoistisk under denna resa.

Jag ska lyfta mig, finnas där för dig. Hjälpa dig att gå vidare med rätt redskap.

FÖRLÅT FÖRLÅT för att jag är en bitch ibland.

HOPPET ATT JAG EN DAG SKA LÄMNA ALLT BAKOM MIG

GÅ VIDARE OCH BLI LYCKLIG..........

 

Zandra

14 mars 2015 14:00

Älskar dig med <3 och du finns för mig så gott du kan. Alla har dåliga dagar ibland <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig att stänga ner bloggen.   Känner att denna kommer vara en påminnelse om allt skit som skett Lovat Lotta att vi ska starta ett nytt liv när hon kommer hem från sjukhuset. Att detta blir en start för min älskade dotter a...

  Ja, väggen har nått min näsa. Så nu är jag platt i nian......   Just nu finner jag ingen vattenyta i skallen. Kan inte få luft någonstans, hela jag drunknar. Så jag har fått order om att bara ta dagen som den kommer, ingen stress, inga ...

  Jag fattar inget alls.   Varför är nog den största frågan som cirkulera i min skalle. Det ska mycket till innan jag blir den person som får hat inom mig. När jag tänker efter har jag nog aldrig hatat någon. Hat föder bara agg, föder on...

  Jag klarar inte av att vara ensam hemma, ångesten äter upp mig. Så vi tog ett beslut jag och min familj. Nu har jag flyttat hem till min son och hans familj.   Det funkar kanon. Så jag har min egen hörna i vardagsrummet. Katterna följde...

  Länge sen jag bloggade. Har varit så mycket runt omkring mig. Måste ta tag i allt innan jag känner att det funkar med bloggen.   Jag har varit så sjuk. Spytt galla hela tiden, så fort jag fick mat i magen kom allt upp med gallan. Ont ...