Ni som känner mig, ni som följt min blogg vet att jag har haft det jobbigt.

När Dombledore blev sjuk och jag fick ta beslutet att ta bort min bäbis.....

.....var det som att någon sparkade av mig benen.

Det blev bara för mycket för mig.

Jag trillade ner i min mörka brunn.

Nu ska jag börja ta tag i livet, bloggen och lite andra skitsaker som händer i mitt liv.

Hoppas ni vill följa denna resa som kommer gå i raketfart,

Ni kommer tappa hakan när ni få      

                     hela sanningen....

Orkar inte skydda längre.

MARIE IS BACK..... AND GONNA STAY HERE

Min älskade bäbis somnade in i går.

Tårarna tar aldrig slut, hjärtat blöder.

Dombledore kom till oss 2010. Från första dagen var han så speciell.

Alla älskade honom från första blicken.

Dombledore blev hela familjens kelgris.

Han hade sina egenskaper som gjorde han så unik.

Varje gång det ringde på dörren sprang han dit, han skulle vara först att se vem det var.

Lagade jag middag låg han vid mina fötter, hade han tur tappade jag nåt.

Han skulle alltid ligga på någons mage när man satt i soffan. Varje natt ville han ligga intill eller på bröstet med nosen mot min kind.

När jag inte var hemma sorterade han i tvättkorgen. Var bara mina kläder han ville åt. När jag kom hem så låg det kläder utspridda i hela huset.

Han satt alltid vid någons sida när man åt mat.

Alltså vi väntade på att han skulle börja skälla.

Jag fick Dombledore när jag mådde som sämst i mitt liv.

Han blev min bästa vän.

Dombledore gav mig den kärlek jag saknade i livet, han svek mig aldrig, han tröstade mig varje natt, låg på min mage när jag hade ont, älskade mig för den jag var.

Bandet var så enormt mellan mig och Domblis.

Hela familjen sörjer. Alla hade sina band till honom. Han älskade oss alla.

Allt gick bara så fort.

När vi kom till veterinären luktade han direkt på nosen.

Han sa att han skulle göra allt för rädda honom, men trodde inte att det skulle gå vägen.

Dombledore hade njursvikt

Tyvärr fick jag ta beslutet att han fick somna in.

När han gett honom sprutan fick jag honom i min famn.

Klappade han över huvud, smekte i öronen som ha älskade, under hakan, på nosen och då fick jag alltid ett slick på fingret.

Sa hur mycket jag älskar honom, att han slipper lida, bad om förlåtelse att vi inte kunde göra mer.
 Han somnade in med min kärlek och värme.

När vi åkte hem så satt jag i baksätet med honom i mitt knä. Kelade, pussade honom, bad honom vakna, smekte hans tassar som han älskade, hulkade fram mina kärleksord.

För varje kilometer hem kände jag hur han blev kallare. Nosen blev vitare.

När vi hade två mil kvar hem så började han stelna. Jag fick sån panik ångest att luften försvann ur kroppen.

Väl hemma så tog min son honom, lade honom på en filt i bagageutrymmet. Lindade in honom med massor av kärlek.

När vi kom till skogs ville jag se honom en sista gång.

Vek upp filten, pussade, kramade och smekte honom på kinderna.

Sa hur mycket jag älskar honom, sa förlåt, bad honom öppna ögonen, ville inte släppa taget.

Fick fullständig panik när jag var tvungen att släppa.

Dombledore var inte bara en katt. För mig och hela familjen var han en bäbis.

Den kärlek som han gav oss och som han fick tillbaka är unik.

Dombledore var en väldigt speciell katt.

Det fattas en bit av familjen.

Kan inte sluta gråta. Saknar dig så det gör ont <3

Viktigaste är att du slipper plågas.

Dombledore, du var så speciell för mig.
Sov gott min älskade bäbis.

Glöm inte bort mig, jag kommer aldrig glömma dig <3

DOMBLEDORE

2011 - 2014

R I P min kärlek <3

Under låten finns bilderna

Bilderna som kommer nu var när han fick somna in.

Han låg i min famn till sista andetaget. Jag berättade hur mycket jag älskar honom. Kelade och gav honom allt jag kunde.

Jag föstår inte hur allt kunde hända så snabbt.

Här ligger han i min famn innan vi säger sista HEJ DÅ.

Dombledore, du var den mest speciella katt.

Mitt hjärta blöder. Sakna dig så innerligt mycket.

Gråter hysteriskt, fattar inte att du är borta.

Min älskade Dombledore <3

JAG HAR STÄNGT NER MITT KONTO PÅ FB.

SKA BARA KOMMA PÅ LÖSEN TILL DEN ANDRA OCKSÅ.

JAG VILL INTE MER.

SÅ JAG SKA FUNDERA PÅ OM DENNA OCKSÅ SKA STÄNGAS.

DEN SISTA SPIKEN KOM....

DUGER JAG INTE SÅ BEHÖVER INGEN FÅ REDA PÅ HUR JAG HAR DET HELLER.

CIAO

Jag försöker verkligen hitta balansen i min vardag.

Balans mellan sorg, glädje och min sjukdom.

Vissa dagar vill jag inte ens vakna. Slippa känna saknaden som gnager inom mig.

Varje andetag som svider, varje tår som känns som syra, varje tanke som gör mig tokig.

Min bästa vän har förlorat två pojkar. Hur överlever man något sånt?

En förälder ska inte begrava sina barn. Det är fruktansvärt.

Alla dödsfall är olika. Varje sorg är personlig.
Jag kan bara föreställa mig hennes sorg. Men jag kan aldrig någonsin sätta mig in hur hon känner.

Jag har inte förlorat ett barn.

Detta kommer bli första julen utan honom. Förstår inte att det kommer fattas en person vid bordet.

Tyvärr är det sanningen, man måste bara ta sig igenom den dagen.

Jag är på väg in i ett skov igen. :(

Feber, frossa och en sån otrolig värk i min hand.

Nu ska jag på röntgen för händerna den 28 september. Förhoppningsvis får jag en kallelse snart till handkirurgen så jag får operationen. Handen blir bara värre och värre. Snart har jag ingen känsel alls.

Värker så jag kunde såga av mig skiten.

Jag skiter i hur jag mår i min SLE just nu. Orkar inte att sjukdomen ska bestämma över mitt liv.

Jag gick ner 23 kg förra sommaren som ni minns. Eftersom jag har ätit kortison i ett år har jag gått upp 15 kg. Nu har jag slutat med helvetes tabletterna och börjat motionera.

Jag och Lotta dansar varje dag till Wii speler Just Dance 4. Jag har gått ner 4 kg sen förra veckan.

Har bestämt att vi ska köpa "Kinect" till hennes Xbox 360. Där får du göra mer rörelse och mer gympa. Bra för Lotta som är så stillasittande i sitt handikapp. Nu får hon också en push att röra på sig. Hon älskar detta dansspel.

Så Lotta och jag kommer ha våra beachbodies till sommaren 2015 :)

Glädjen jag har är mina älskade barn och mitt barnbarn Tilda.

Dom får mig att kämpa. Får mitt ansikte att lysa upp av kärlek.

Min vän Lena är den som pushar mig att våga gå ut. Våga ha roligt.

I lördags var jag, Andreas, Emmy och Stefan på Arrows MC barhäng. Lena och hennes vän Jeanette var där också. Så roligt jag hade. Stannade till klocka tre på morgonen.

Tack för att ni övertalade mig att hänga på. <3

Musiken är den biten som räddar mina dagar. När jag sätter på spotify slutar mina tankar om saknad, om sjukdom och alla negativa saker. Sjunger, städar och dansar.

Därför är det aldrig tyst hemma hos oss.

Tankarna kommer när jag ska lägga mig. Tyvärr somnar jag aldrig innan halv fyra på morgonen av utmattning.

En dag vänder allt.

Den dagen tar jag emot med öppna armar.

Måste sluta att vara så feg.........

Hur ska denna person veta hur jag känner när jag bara drar mig undan.

Hrmmm nåt jag får jobba på.

En låt som får mig att dansa......

#spotify

Jag har inte haft ork att skriva här inne.

Kan inte sortera tankarna som snurrar.

Det är så mycket som händer i mitt liv just nu.

Sååååå jag tänker ha min blogg vilande tills jag hittat mig själv.

Vet inte hur jag ska hantera vissa saker som sker i mitt liv just nu.

Tyvärr finns det inget jag kan göra. Utan bara följa vågen, se vad som händer när vågen

ebbat ut.

Det enda jag känner är en tomhet inom mig som ingen kan fylla.

Gråter mig till sömns, vaknar med tårar i mina ögon.

Vägra sova snart för slippa mardrömmarna.

Vägen till min grind har försvunnit.

Kommer att stanna på denna mörka stig för evigt.

Life sucks like hell...... :(

Varje dag saknar jag dig, varje dag undrar jag vad som hände .......

..........Varje dag gråter min själ.

Kan aldrig bli hel igen :(

Lagen vi har i detta land måste ändras.

Fängelse tiden är ingen semester.

Läste i tidningen idag om att XXXXXXXXXXXX mår så dåligt. (skriver inget namn så ingen kan anmäla mig för förtal)

Han samtalar med en psykolog för att bearbeta sin depressioner och traumatiska upplevelsen efter misshandeln.

Han vågar inte ens gå i korridorerna, så han har själv begärt att vara isolerad. Vilket han fick.

Har fått problem med tilliten till sina vänner, han kan inte vara i ett rum där det är mycket människor.

Han har mardrömmar om att någon misshandlade honom. Varför har han inte mardrömmar om sina offer och vad han gjorde dom ? Vem fan tycker synd om en parasit? Hur kan man skydda en sån person?

HERREGUD SÄGER JAG BARA

Han har utsatt oskyldiga kvinnor/barn för sexuella handlingar. När han gjort sitt mördade han dom.

Ett barn som inte ens kan försvara sig förgrep han sig på, sen tog han hennes liv.

Ingen vet hur barnet kände sig. Ingen vet om hon skrek, rädslan, smärta.....

Hennes föräldrar ska leva med detta hela sitt liv. Utan att få svar på sina frågor.

Har dom fått den hjälp dom behöver?

Hur kan man skydda en sexförbrytare i fängelset?

Dom har semester i våra fängelse.

Sexförbrytare ska aldrig någonsin lämna fängelset.
Dom kommer fortsätta med att förgripa sig på barn.

Jag anser att vårt straffsystem borde ändras.

Vissa pedofiler döms bara till böter, hur kan man ge en sexförbrytare böter när dom sprider filmer, bilder på barn?

Hur kan man få böter när dom våldtagit ett barn? Barnet gjorde ju inte motstånd.

HUR KAN ETT BARN FÖRSVARA SIG ????????

Skydda barnen från dessa äckliga parasiter.

Jag kan sitta här i timmar och skriva.

Kommer ingenstans ändå......

Alltså jag sitter och gråter trots jag inte känner offret.

Klart man gråter.....

EMPATI ........HETER DET.